Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
363
instoppad under pälsen. Pälsen var nött och kort, med
hundskinnsbräm på kragen och de falska fickorna. Byxorna voro
grårutiga, och stövlarna hade smala soldatkragar av ofärgat
läder.
— For all del, besvära er inte, sade jag, då han efter en skygg
blick på mig åter tog av mössan.
Han bockade sig med ett uttryck av tacksamhet, satte på
mössan, tog ur fickan fram en tobakspung av smutsig kattun och
började rulla en cigarrett.
Jag hade själv för inte länge sedan varit volontär, en
gammal volontär, som inte längre dugde till att vara en godmodigt
tjänstaktig yngre kamrat och en volontär utan förmögenhet
på köpet. Som jag alltså väl kände till vilken moralisk prövning
denna ställning innebär för en inte längre ung man med
självaktning, hyste jag medlidande med alla i den ställningen och
sökte komma underfund med deras karaktär och graden och arten
av deras begåvning för att därav kunna sluta mig till graden
av deras moraliska lidanden. Denne volontär eller möjligen
degraderade officer med sin oroliga blick och sitt oupphörligt
växlande ansiktsuttryck föreföll mig att vara en långt ifrån
obegåvad individ med starkt utvecklad självkänsla och därför i hög
grad beklagansvärd.
Stabskapten Sj. föreslog oss att spela ännu ett parti kägel
och att den förlorande sidan utom skjutsen skulle bestå några
flaskor rödvin jämte rom, socker, kanel och nejlika till glögg,
en dryck som denna vinter på grund av kylan var högst på modet
i vår kår. Guskantini, såsom Sj. på nytt kallade honom, blev
också inbjuden att spela, men tydligen sliten mellan den
tillfredsställelse inbjudningen beredde honom och någon sorts
fruktan drog han stabskaptenen avsides och började viska något till
honom. Den godlynte stabskaptenen slog honom på magen med
sin stora, feta hand och svarade med hög röst: — Det gör
ingenting, min gubbe lilla, jag tror er.
Utgången av partiet blev att den okändes sida vann, och
han skulle rida gränsle på en av våra officerare, fänrik D.
Fänriken rodnade, gick bort till sofforna och bjöd den okände en
cigarrett som lösen.
Emellertid beställdes glöggen, och i kökstältet hördes Nikita
beskäftigt gå och stöka och hans bockande rygg drog de
smutsiga tältväggarna än hit och än dit. Vi sju slogo oss ned på
bänkarna, drucko te turvis ur de tre glasen, sågo ut över den mörk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
