Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
369
Nu, då han satte sig bredvid mig och själv räckte mig handen,
kände jag alldeles igen den gamla högdragna minen och det
föreföll mig att han på ett rätt ofint sätt begagnade sin ställning till
mig, den överordnade officeren, när han så vårdslöst frågade mig
vad jag haft för mig hela denna tid och hur jag råkat komma hit.
Trots att jag svarade på ryska, använde han franska språket, men
det märktes att han inte längre talade det med samma lätthet
som förr. Om sig själv sade han i förbigående att efter »den där
olyckliga, dumma historien» (vad historien bestod i upplyste
han mig inte om) hade han suttit i arrest i tre månader; sedan
hade han skickats till Kaukasien och nu i tre år tjänat som soldat
i regementet N.
— Ni kan inte tro, sade han på franska, vad jag har haft
att utstå av officerarna här. Tur Var det att jag förut kände
adjutanten som vi nyss talade om. Han är verkligen en hygglig karl,
anmärkte han nedlåtande, jag bor hos honom, och det är ju alltid
en liten lättnad för mig. Oui, mon cher, les jours se suivent et ne
se ressemblent pas, tillade han med ett skratt, men rodnade och
reste sig upp, då han i detsamma såg att adjutanten vi just talat
om närmade sig oss.
— Det är en sådan glädje att möta en sådan person som ni,
viskade han, då han lämnade mig, jag skulle vilja tala mycket,
mycket med er.
Jag svarade att det gladde mig, men i själva Verket, måste
jag bekänna, ingav mig Guskov ett pinsamt, med aversion
blandat medlidande.
Jag förstod, att jag skulle komma att känna mig besvärad
på tu man hand med honom, men det var åtskilligt jag ville veta
av honom och särskilt varför han trots faderns rikedom levde i
armod, såsom syntes på hans klädsel och uppträdande.
Adjutanten hälsade på oss alla, Guskov undantagen, och
satte sig på samma plats bredvid mig som denne nyss hade
intagit.
Pavel Dmitrievitj, förr så lugn och trygg, en kallblodig
spelare, alltid stadd vid kassa, Var nu en helt annan än den jag
lärt känna under hans spellyckas dagar. Han föreföll att ha
bråttom och kastade ideligen oroliga blickar på oss alla, och fem
minuter hade inte gått förrän han, som annars alltid visade
sig så ovillig att spela, föreslog löjtnant O. att hålla bank.
Löjtnant O. nekade under förevändning av tjänsteåligganden, men i
själva verket därför att han visste hur litet pengar och värde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
