Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teorien angående den elektrolytiska dissociationen. Av prof. S. Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åskådningssätt är så ringa, att den ej har utsikt att kunna
uppmätas.
Helt annat blev förhållandet, då jag i min
gradualavhand-ling 1884 undersökt elektrolyternas ledningsförmåga. Enligt
Kohlrauschs undersökningar leder en 0,02 normal
koksaltlösning elektriciteten näro nog men ej fullt dubbelt så väl som
en 0,01 normal koksaltlösning. Den så kallade molekylära
ledningsförmågan, d. v. s. den specifika ledningsförmågan
dividerad med koncentrationen, växer, för alla lösningar av
elektrolyter i vatten, allt mer ju mera utspädningen växer.
Jag fann att den asymptotiskt närmar sig ett maximivärde
vid tilltagande utspädning. Då nu den specifika
ledningsförmågan är proportionell mot antalet ledande molekyler
(ioner) och omvänt proportionell mot ionernas friktion mot
vätskan genom vilken de förflytta sig, och då denna senare
för utspädda lösningar är nära lika med friktionen mot vatten
vid samma temperatur, så följer därav att en del av
elektro-lytens molekyler övergå från oledande till ledande tillstånd
vid ökad utspädning. I yttersta utspädning äro alla molekylerna
ledande, d. v. s. sönderfallna i sina ioner. I vissa fall kan
man föreställa sig denna förvandling såsom en följd av kemisk
omvandling, så t. ex. övergå ammoniakmolekylerna vid
utspädning till ammoniumhydrat-molekyler som sannolikt leda
lika bra som kaliumhydrat-molekyler, medan NH3-molekylerna
sannolikt ej besitta märkbar ledningsförmåga.
Emellertid utkom van’t Hoffs arbete om det osmotiska
trycket 1886. Däri visar han huru molekylarvikten av lösta
kroppar kan bestämmas ur lösningarnas fryspunkt eller
ångtryck. Det befanns då, att om man drog ut konsekvenserna
ur van’t Hoffs siffror, så borde klorkalium i 0,1 normal
lösning vara dissocierad i sina ioner K och Cl till 86 procent.
Liknande siffror fick man för alla salter av denna typ, d. v. s.
sådana som äro sammansatta av Cl och en envärdig ion. Alla
giva de fryspunktsnedsättningar, som för 0,1 normala
lösningar äro omkring 85 procent för höga. Salter, som bestå
av tre ioner, ge värden på fryspunktsnedsättningen, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
