Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektronrören och deras användning. Av doc. C. Bergholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anoden, katoden och gittret kunna anbringas på en mängd
olika sätt inuti röret. I det elektronrör, som åskådliggöres
genom figur 2, är anordningen följande. Katoden K utgöres
av en horisontellt utspänd tråd, vars båda ändar äro förenade
med tilledningstrådarna if, H.
Gittret G består av en trådspiral, som
omsluter glödkatoden. Den yttre
metallcylindern A är anoden.
Principen för elektronrören
angavs redan 1904 av amerikanaren d:r
Lee de Forest. Men det var först
under världskriget, som
elektronrören undergingo en våldsam
utveckling. De hade nämligen en oerhört
stor betydelse för underrättelse- och
spionväsendet. Inom båda de
stridande lägren arbetade därför
rastlöst en stab av vetenskapsmän och
ingenjörer på att fullkomna
elektronrören. Under krigets tryck lyckades
de också. Elektronrören äro således
en krigsprodukt, men en
krigsprodukt, som överlever kriget. Ja, det
är en krigsprodukt, som blivit grund
för en ny elektroteknisk industri.
Elektronrören ha nämligen en
nästan otrolig användbarhet. Med
elektronrör kan man förstärka
energien hos svaga växelströmmar
millioner gånger. Ett elektronrör kan
således användas som ett relä. Man får ett idealiskt relä;
ett relä, som saknar all tröghet.
Med ett elektronrör kan man likrikta växelströmmar, d. v. s.
förvandla en växelström i en pulserande likström. Men detta
är just den egenskap, som tillkommer detektorerna, apparater,
med vilka man upptäcker trådlösa signaler (elektro-magnetiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
