Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elektronrören och deras användning. Av doc. C. Bergholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaper, som utmärka ett elektronrör, möter det ingen
svårighet att fastställa, vilka dessa villkor äro.
Eftersom det bara är anodströmmen, vi ha någon nytta av,
bör man anordna så, att så stor del som möjligt av
emissionsströmmen från glödtråden går genom anodkretsen. Eller m. a. o.
strömmen i gitterkretsen bör vara 0. Men Ig = 0, sålänge
gitterspänningen är negativ. Fördenskull inkopplas i
gitterkretsen (figur 5) ett galvaniskt element (E. M. K. 1—2 volt),
vars negativa pol står i förbindelse med gittret. Den positiva
polen är jordad. Då transformatorns sekundärlindning är
inkopplad i gitterkretsen, arbetar transformatorn alltså obelastad.
Energiförbrukningen i denna är således mycket liten.
Anodströmmen regleras endast genom spänningen mellan gittret och
katoden. Vi få alltså en ren reläverkan. Den energi, som
förbrukas i anodkretsen tas från anodbatteriet, vars kapacitet
vi kunna göra hur stor som helst. Gittret verkar således som
en motståndslös ventil. Då elektronerna praktiskt taget sakna
all tröghet, ske alla variationer momentant. Med ett
elektronrör kan man förstärka högfrekventa såväl som lågfrekventa
strömmar.
Strömamplituden i anodkretsen beror på, hur brant
karak-täristiken stupar. Men karaktäristikens lutning är olika för
olika gitterspänningar. Man bör alltså anordna så, att
variationerna i gitterpotentialen försiggå inom det område, där
karaktäristikens lutning är störst. Enligt föregående (figur 6)
veta vi, att man kan förskjuta karaktäristiken åt negativa
gitterpotentialer genom att öka anodspänningen. Man väljer
alltså ett sådant värde på anodspänningen, att det område,
inom vilket karaktäristiken stupar brantast, sammanfaller
med det konstanta värdet på gitterspänningen (vanligen
JSff= -1 volt).
På grund av den växelström, som genomgår anodkretsen,
kommer anödspänningen att variera. Att antaga, att dessa
förändringar ej inverka på elektronströmmen, är approximativt
riktigt endast så länge konstanten D är mycket liten. Vid
de förstärkningsrör, man använder, varierar D mellan 1 och 2 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
