Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare undersökningar över de ferromagnetiska fenomenens temperaturfunktioner. Av doc.G. Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FERROMAGNETISKA FENOMENENS TEMPERATURFUNKTIONER. 53
Den maximala hysteresisförlusten, som är bestämd av den
yttersta hysteresisslingans yta (se fig. 1 a), är undersökt vid
olika temperaturer av Perrier för Ni och magnetit.
Resultaten återges i fig. 6. Då slingans höjd är bestämd av
mättningsintensiteten och dess största bredd av koerzitivkraften,
kunde det förlopp, kurvorna i figuren visa, redan av det
tidigare sagda förutses.
Magnetiseringen i svaga fält.
Såsom redan påpekats gäller för magnetiseringen som
funktion av fältstyrkan vid tillräckligt svaga fält
I=aH + bH2.
Undersöker man, såsom tidigare mest varit brukligt, vid
konstant fältstyrka H magnetiseringen / som funktion av
temperaturen, erhållas värden, som härröra delvis från den första
och delvis från den andra termen. För att skilja de båda
termerna åt måste man därför tillgripa det mera arbetssamma
förfaringssättet att. vid olika temperaturer bestämma i som
funktion av H. En rad undersökningar av detta slag ha
under de senare åren med användning av ringmetoden utförts
av Weiss och hans lärjungar. Några resultat av dessa
undersökningar äro översiktligt framställda i fig. 7.
Abscissvärdena, som ange den absoluta temperaturen, äro för lättare
jämförelses skull valda så, att avmagnetiseringspunkterna för
de olika substanserna komma att ligga rätt över varandra.
Kurvorna hänföra sig vid järn, nickel, magnetit och
legeringen Fe2Ni till konstanterna a och b. Vid Fe2 Co
föreligga icke tillräckligt många bestämningar för fixering av
dessa båda kurvor, istället angives magnetiseringen vid en
fältstyrka av 0,126 gauss. Konstanterna angivas som synes vid
de olika substanserna i betydligt olika skala, och skalan är
vid magnetit och Fe2Ni även olika för a och b. Kurvorna
f(jr de båda rena metallerna visa i stort sett liknande egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
