Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om bandspektra. Av fil. mag. E. Hulthen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växande komponentavstånd fortsätta åt violett. Kantens läge
i förhållande till noll-linjen kan sålunda beräknas ur (9).
Den inträffar för -^— = 0 d. v. s. för ordningstalet —m — ^—..
dm ° 2 c
För serier, omfattande alla de kanter inom de olika
grupperna av systemet, vilka kunde utredas, visade sig samma
förhållande vara rådande. Kanterna äro således mera en
produkt av tillfälligheter än av reella faktorer. Härmed
förklarades också deras ytterst varierande utseende i olika
bandspektra. Senare utsträcktes undersökningarna till flera olika
kantspektra. Det visade sig då, att Deslandres lagar,
tillämpade på noll-linjerna i stället för kanterna, vunno en
betydligt • ökad noggranhet. Även strukturen av andra
bandtyper, på vilka dessa lagar icke kunnat tillämpas, blev
uppklarad.
För att inte trötta med en detaljerad redogörelse av dessa
omfattande strukturundersökningar hänvisas läsaren till en
grafisk framställning i’fig. 4 av gruppen Åå216 A. E. utav
cyanbanden. Här liksom i följande framställningar
representerar abscissan frekvensen dividerad med talet 3 • 1010,
ordina-tan linjernas ordningstal m. De positiva seriegrenarna
benämna vi med Heurlinger P-serier, de negativa P-serier.
Kanternas uppkomst inses na tydligt om man projicerar
linjernas lägen på a-bscissan. Luckorna i P-serierna förorsakas
av de täta anhopningarna vid kanterna, vilka här icke helt
kunnat upplösas.
Den grafiska framställningen lider dock av en brist,
intensitetsförhållandena i de olika serierna kunna icke åskådliggöras.
Utgå vi från noll-linjerna, visa dessa emellertid samma
förlopp som i de ultraröda dubbelbanden fig. 1. Till sin natur
äro de också fullständigt identiska. Liksom i dubbelbanden
förskjutas de båda symmetriskt kring noll-linjen belägna
intensitetsmaxima till linjer med högre ordningstal, då
temperaturen hos ljuskällan stiger. Så fann undertecknad, vid
fotometriska mätningar, kolbandens intensitetsmaximä i
acetylengaslågan (temperatur 2000°) vid m = + 8, men i elektriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
