Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om bandspektra. Av fil. mag. E. Hulthen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Heurlinger funnit i cyanbanden, fotar sig därför på ett
årslångt, minutiöst mätningsarbete, som utförts å härvarande
institution av hr Östner. Någon teoretisk förklaring till
störningarnas natur finnes ännu icke. En icke obetydlig
ledning härtill torde lämnas av deras Zeeman-effekt. I motsats
till övriga bandlinjer visa störningarna nämligen en stark
sådan och tendera med växande magnetisk fältstyrka mot ett’
försvinnande. Deras praktiska betydelse; ligger i den hjälp
de lämna vid bestämmandet av noll-linjerna.
Nästa framsteg, som gjordes, var Heurlingers upptäckt av
bandsystem innehållande även en tredje mellan P- och
R-grenarna belägen serie. Han betecknar den som Q-serie. Detta
är just den serie, vi förutsade i slutet av vår allmänna
betraktelse över bandspektra och som förklarades som en
molekylens emission utan rotationsförändringar. Dess linjer
ordnas dock fortfarande efter antalet rotationskvanta m, varmed
molekylen uppträder, och intensitetsgången blir således
densamma som i de båda övriga. Fig. 5 utgör en grafisk
framställning av ett dylikt utav tvänne grupper bestående system,
tillskrivet vattenångans emissionsspektrum och fullständigast
uppmätt av Grebe och Holst i Göttingen. Detta komplicerade
spektrums struktur har länge utgjort en spektroskopisk härva,
som det först lyckades Heurlinger att utreda. Här är. icke
platsen för en ingående redogörelse av de intressanta
slutledningar, som kunna dragas ur ett dylikt system och som ge
en inblick i molekylens mekanik. Vi skola blott beskriva
den enkla dräkt, vari Heurlinger förstått att kläda serierna.
Utgående från den Bohrska frekvensbetingelsen (1) och
urvalsprincipen framställer han seriefrekvenserna som differenser
mellan följande energitillstånd.
P(m) = F(m) - f(m + 1)
Q(m) = F(m) - f(m)
B(m) = F(m) - f(m - 1),
där P(m), Q(m) och B(m) beteckna frekvensen för den m:e
linjen i respektive serier. F(ni) betyder alltså energitillståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
