Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenspektra. Av prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trallinjer för detta isolerade ämne, vilkas existens vid
angränsande ämnen ej påvisats och därför sannolikt tillhöra en eller
annan förorening i den använda antikatoden.
Som tabellen visar, består K-serien av 4 linjer, L-serien av
åtminstone 18 linjer och slutligen M-serien av minst 3 linjer.
Enligt en synnerligen detaljerad undersökning av K-serien vid
wolfram, som nyss utförts av amerikanen Duane och svensken
Stenström, synes den starkaste av linjerna i denna serie bestå
av tvenne komponenter, vilket är av stort intresse från
teoretisk synpunkt, som vi senare skola visa. Av de tyngsta
elementen är K-serien, som nämnt, studerad, utom vid wolfram,
blott för platina och iridium. Först från och med Cer, är
denna serie systematiskt uppmätt ända ned till natrium.
Undersökningen av de tyngsta elementen, som bjuder synnerligen
stora experimentella svårigheter, är utförd av docenten Ivar
Malmer. Det största intresset knyter sig f. n. till de lättaste
elementen, där serien får ett flertal nya komponenter,
sammanlagt ett tiotal linjer enligt en nyss publicerad
undersökning av adjunkten Elis Hjalmar.
i-serien är den linjerikaste av de hittills kända serierna.
En granskning av de föreliggande, ganska fullständiga
mätningsserierna, sträckande sig från koppar upp till uran, visar
att linjeantalet minskar då man fortskrider från tyngre till
lättare element och samtidigt bli linjerna, som
spektrogrammen visa, alltmer oskarpa och synas ha en rätt komplicerad
struktur. Inom L-serien kan man särskilja tre grupper med
avtagande linjestyrka och våglängd betecknade med a fly. Inom
varje sådan grupp ha linjerna sedan betecknats med
tilltagande index «x a2; /?x /?2 .. . ordnade efter intensitet (i huvudsak).
Inom M-serien äro spektrallinjerna redan vid de allra
tyngsta elementen diffusa och komplicerade till sin struktur. Det
har lyckats dr. Stenström att följa denna serie ned till
Dysprosium inom de sällsynta jordarternas grupp. Vid några av
de tyngsta elementen har amerikanen Karcher nyligen
påvisat ytterligare några svaga linjer, vars grupptillhörighet
synes fullt bestyrkt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
