Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenspektra. Av prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ett exakt värde på energidifferensen i de båda tillstånden.
Antag sålunda, att man kan bestämma en serie frekvenser,
som alla representera övergång till ett och samma sluttillstånd
(med energien Fx), så får man på detta sätt en relativ
energiskala för de banor, som motsvara de olika frekvenserna.
Låt oss exempelvis betrakta en serie, tillhörande vätets
vanliga spektrum: den s. k. Balmerserien, där samtliga
linjerna kunna tänkas uppkomna genom en elektrons återfallande
från en yttre bana till en och samma inre, så kunna vi
grafiskt representera de olika energinivåerna genom en bild som
fig. 15 a visar. Differensen mellan någon av de yttre och den
innersta ger oss enligt ovanstående formel frekvensen på den
motsvarande linjen i serien. Detta gäller för såväl emission
som absorption. Faller elektronen från en högre energinivå
till en lägre, motsvarar detta en linjeemission; föres
elektronen av en infallande strålning upp till en högre energinivå,
förbrukas härför energi, och en absorptionslinje uppstår. Serier
av samma karakter som Balmerserien förekomma, som bekant,
rikligt inom de vanliga spektra, och den givna grafiska
representationen har därför stor allmängiltighet. Vid dessa spektra
ske omlagringarna väsentligen från banor utanför atomens inre.
Vid röntgenspektra däremot ha vi att göra med omflyttningar
i det inre av själva atomen, som fig. 15 b antyder.
Med hjälp av ett dylikt schema är man i stånd att tolka
de empiriska resultaten från emissions- och absorptionsspektra.
Enligt den uppfattning, vi förut redogjort för rörande
strålningsmekanismen, är första akten härvid ett utslungande av
en elektron från det allra innersta av atomen, om det gäller
en K-serie — absorption och emission. En sådan
energiabsorption kan först inträda, då den atomen tillförda energimängden
är i stånd att förflytta en elektron från dess plats på den
lägsta energinivån upp till atomens yta, då de mellanliggande
energinivåerna få anses i normalt tillstånd upptaga
maximiantalet av elektroner.
Skulle den påfallande energien vara större än den för denna
förflyttning erforderliga, erhåller elektronen dessutom en kine-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
