Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenspektra. Av prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olika energibelopp, som erfordras för att lyfta ut en elektron
från en av de två L-nivåerna till atomytan. Därjämte är det
numera genom de ovannämnda undersökningarna av de Broglie
och Gr. Hertz ställt utom tvivel, att ytterligare en
absorptions-gräns och därtill hörande energinivå existerar inom Z-gebitet.
Mot denna senare skulle då svara den tredje komponenten i
K-seriens starkaste linje, som Duane och Stenström anse sig
hava funnit. Även inom i-serien skulle man vänta en dylik
triplettstruktur, motsvarande de tre energinivåerna som
slutbanor för de återfallande elektronerna, vilket emellertid ej
hitintills kunnat påvisas hos linjerna inom denna serie. Detta
är dock i och för sig en ej alltför tungt vägande invändning,
då man från den vanliga optiken känner till ett likartat
utfallande av vissa väntade spektrallinjer, vilket kunnat
förklaras genom en teoretiskt motiverad urvalsprincip.
Kan man på detta sätt göra sig en bild av vad som
försiggår i atomen, då den bringas att utsända sitt
röntgenspektrum, och ur denna bild ge en tydning till de relationer man
empiriskt funnit mellan de olika linjegrupperna hos ett och
samma elements spektrum och dess absorptionsgränser och
tröskelvärden, så vållar det däremot större svårighet att så precisera
bilden, att man därur även kan nå fram till ett numeriskt
återgivande av relationen mellan de analoga linjerna hos olika
element. Visserligen gav redan Moseley en teoretisk tydning
till den lika enkla som fundamentala formel, han empiriskt
fann, men den kan knappast — lika litet som senare
härledningar — anses tillfredsställande. Denna kritik gäller,
emellertid mindre den med de uppställda formlerna ernådda
numeriska överensstämmelsen med de experimentella värdena
— denna är i själva verket, som strax skall visas, förvånande
god — utan de fysikaliska förutsättningar, varpå formlerna
uppbyggas. Och en formel, den må återge de experimentella
resultaten numeriskt än så noga, har dock ytterst ringa värde,
om den ej kan förhjälpa oss till att få en inblick i
fenomenets fysikaliska natur. Det må därför vara tillräckligt att
här återge en tabell, upptagande de experimentellt uppmätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
