Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenspektra. Av prof. M. Siegbahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
linjer är det omvänt möjligt — och i vissa fall mycket enkelt —
att icke endast ange kristallstrukturen utan även, då
våglängden förutsattes bekant, numeriskt med rätt stor noggrannhet
uppge avstånden mellan de olika atomerna i kristallen.
Principiellt är således denna metod både tilltalande och enkel.
Det är därför rätt påfallande, att hitintills så relativt få
undersökningar utförts med densamma. Orsaken härtill
finner man emellertid, så fort man vill praktiskt utföra några
upptagningar enligt denna metod. Då det givetvis endast är
ett ytterst ringa antal kristallindivider, som i hela samlingen
ha just de orienteringar, som erfordras för reflexion, är det
klart,. att expositionstiderna måste bli ganska långa för att
åstadkomma tillräcklig svärtning av spektrallinjerna på filmen.
Som exempel kan nämnas att Hull, som arbetade med de
bästa tekniska resurser som överhuvud kunde åstadkommas,
nämligen på General Elektric Company’s Research Laboratory,
vid sina upptagningar behövde exponera 12 till 16 timmar,
något som med hänsyn till rör- och strömkostnader knappast
kan vinna efterföljd vid ett vanligt laboratorium. Betydligt
kortare och rimligare expositionstider kunde Debye och
Scher-rer använda, nämligen 2 å 3 timmar, genom att förse ett rör
av särskild konstruktion med kopparantikatod (Hull
begagnade wolfram och molybden). Av skäl, som här måste
förbigås, var emellertid även Debye-Scherrers metodik ej ägnad
att möjliggöra en vidsträcktare tillämpning av förfaringssättet.
Fullt tekniskt tillfredsställande synes metoden nu ha blivit
genom den utexperimentering docenten Hadding underkastat
densamma, och varigenom en upptagning av ett kristallpulver
låter utföra sig på 10 ä 15 minuter upp till 1 timma för mer
komplicerade fall. Därigenom kan man hoppas på att
metoden skall komma till den användning, den på grund av sina stora
möjligheter förtjänar.
Som prov på metodens användning återges i fig. 19 ett
diagram, erhållet av en vanlig wolframtråd: någon
pulvrisering är i detta fall ej behövlig, då de i tråden ingående
kristallkornen äro tillräckligt små och besitta alla önskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
