Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Havsströmmarna kunna med avseende på de verkande
orsakerna uppdelas i två skarpt skilda grupper: å ena sidan de
med ebb och flod sammanhängande tidvattensströmmarna och
å andra sidan övriga strömmar eller havsströmmarna i
egentlig mening. De förra äro uppenbarligen förorsakade av månens
och solens skenbara rörelse runt jorden och det på grund härav
periodiskt föränderliga gravitationsfält, som havsvattnet är
underkastat. De senare åter bero i sista hand på den ojämna
fördelningen av den av jorden upptagna solstrålningen.
Lika litet ha de bägge slagen av strömmar gemensamt med
avseende på deras praktiska betydelse. De egentliga
havsströmmarnas — eller, som vi även skulle kunna kalla dem,
transportströmmarnas — oöverskådliga betydelse ligger
framför allt i utbytet av varma och kalla vattenmassor mellan
olika trakter av havet och i deras därav betingade inflytande
på klimatet. Detta långväga utbyte av vatten av olika
värmegrad, olika sälta, o. s. v. är dessutom av genomgripande
betydelse för de biologiska förhållandena i havet självt och
därigenom såväl för fisket som för den under geologiska
tidsåldrar pågående sedimentära avlagringen. Härtill kan
slutligen läggas strömmarnas betydelse för den transoceana
sjöfarten, för vilken de icke endast kunna utgöra en försvårande
omständighet, utan av vilken de numera metodiskt utnyttjas
som hjälp. I intet av dessa hänseenden spela
tidvattensströmmarna någon nämnvärd roll. De kunna visserligen på sina
ställen i närheten av kusterna uppnå betydliga hastigheter
och därigenom bli hindersamma för navigationen i trängre
farvatten. Däremot äro de utan betydelse för sjöfarten ute
till havs och för den långväga vattentransporten. De meddela
nämligen åt vattenmassorna endast en fram- och återgående
rörelse1 i rätliniga eller elliptiska banor; och även en stark
tidvattensström med en maximalhastighet av 1 meter i sekun-
1 H. Hertz har visserligen visat, att de ebb- och flodalstrande krafterna
samtidigt måste ge upphov även till ensriktade strömmar, men av så små
hastigheter, att de icke kunna spela någon roll vid sidan av de faktiskt
iakttagna strömmarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
