Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktningen måste medföra en ständig höjning av havsytan på
vissa platser och en motsvarande sänkning på andra, och
härigenom upphör en av förutsättningarna för den rena
vindströmmen att vara uppfylld. Jämte sin primära verkan —
de rena vindströmmarna — måste vinden därför även ha en
sekundär verkan, nämligen strömmar, åstadkomna av den
lutning hos havsytan, som uppstår på grund av de rena
vindströmmarna. Dessa strömmar ha fått namn av
gradientströmmar efter den engelska teknikertermen »gradient» — det
tal som angiver en vägbanas lutningsförhållande.
Även gradientströmmarna överblicka vi lättast under
idealiserade förhållanden, och förberedelsevis tänka vi oss en
sådan ström i ett hav utan friktion. Om vattenytan är
plan, så att den överallt har en och samma lutning, och om
vattnet från början är i vila, så kommer det genast att med
accelererad hastighet strömma i lutningsriktningen men böjer
så småningom av medsols. Det kan beräknas, att varje
vattenpartikels bana blir en cykloid med en av sina spetsar
liggande i rörelsens utgångspunkt och de övriga på en mot
vattenytans lutningsriktning vinkelrät linje; och varje hel
cykloidbåge från spets till spets beskrives på 12
pendeltimmar. Detta innebär att rörelsen kan betraktas som
sammansatt av tre komposantrörelser, nämligen: l:o ett »ansatssprång»
utför backe, vars längd beror på vattenytans lutning, och
som kan anses avslutat efter 3 pendeltimmar, 2:o en ständigt
fortgående, cirkelformig kretsrörelse med 12 pendeltimmars
omloppstid och med en banradie lika med ansatssprångets
längd, samt 3:o en likformig, rätlinig rörelse, vinkelrätt mot
vattenytans lutningsriktning. Den sistnämnda rörelsens
hastighet, vilken uppnås genom ansatssprånget, är så avpassad
att avböjningskraften därvid precis balanserar tyngdkraftens
»utförsbacke-komposant».
I ett verkligt hav, där vattnet har friktion, blir resultatet
naturligtvis annorlunda. Skillnaden blir dels att den
cirkelformiga kretsrörelsen så småningom utplånas (radien
krymper samman) och dels att rörelsen även i övrigt blir modi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
