Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strömmar, sådana de verkligen kunna förekomma i ett hav
med homogent vatten. Nedanför det djup, till vilket vindens
omedelbara verkan sträcker sig — alltså djupet D under
ytan — härskar gradientströmmen ensam. Ovanför denna
nivå är strömmens hastighet sammansatt av bägge
konstituenternas hastigheter.1 Om havsdjupet är avsevärt större än
summan av friktionsdjupets storlek vid botten och vid ytan,
böra vi därför kunna särskilja tre ovanför varandra flytande
strömmar, nämligen en bottenström av tjockleken D, däröver
en likformig djupström upp till djupet D under ytan samt
överst en ytström, vilken icke är annat än en ren vindström,
tillökad med den likformiga djupströmmens hastighet.
Vindströmsproblemet blir därför slutligen följande: vindens
riktning och styrka, och därmed även den rena vindströmmen,
äro givna i de olika delarna av havet.’ Härav och av
kusternas form och havets djupförhållanden skola de hos havsytan
uppstående lutningarna samt gradientströmmarna beräknas,
nämligen så att inom varje särskild del av havet de tillförda
och de bortförda vattenmassorna bli lika stora. Det är klart
att under de invecklade förhållanden, som råda i
verkligheten, blir detta en uppgift, som undandrar sig varje försök
till exakt lösning; och även en approximativ beräkning kan
vara förenad med betydliga, svårigheter. I en avhandling,
som är under utarbetande, hoppas jag bli i tillfälle att snart
meddela ett par allmänna satser rörande problemet ifråga. För
närvarande skall jag inskränka mig till att referera vad som
föreligger publicerat, och speciellt skola vi stanna vid två
enkla fall, i vilka den exakta lösningen ligger omedelbart till
hands. I bägge dessa fall förutsattes vinden ha en och samma
riktning och styrka inom hela det ifrågavarande havsområdet.
1 I allmänhet skulle som ett tillräckligt och nödvändigt villkor härför
erfordras, att rörelseekvationerna för vattnet äro lineära, vilket åter innebär
att (den virtuella) friktionskoefficienten är lika stor överallt från botten och
till ytan. Men om blott havsdjupet är större än summan av friktionsdjupet
nere vid botten och vid ytan — vilket säkerligen är fallet överallt i öppna
havet — så är detta villkor överflödigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
