Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkt med fjädrade pilar) som den positiva, den motsatta
som negativ. Vi tänka oss bandet vid en godtycklig
tidpunkt t uppdelat i ett stort antal lika långa länkar, och inom
varje länk iakttaga vi vattnets hastighetskomposant vt längs
bandets tangent (i förhållande till omloppsriktningen räknad
positiv som vid A eller negativ som vid B). Medelvärdet
av alla dessa hastighetskomposanter vt, multiplicerat med
hela kurvans längd, är cirkulationen längs kurvan vid tiden
t, och denna kan således själv vara positiv eller negativ.
Cirkulationen längs en given kurva (ett med vattnets rörelse
följande vätskeband) kan ökas eller minskas, dels
därigenom att vattnets hastighet ändras, dels också genom
ökning eller minskning av yätskebandets egen längd. Bjerknes’
fundamentalsats uttalar den kvantitativa dynamiska lagen
för dessa förändringar i cirkulationen.
Vad formen beträffar, rör sig fundamentalsatsen med
geometriska åskådningsmedel, vid vilka vi även måste dröja
något. Tänkom oss en hel följd av isostära ytor (ytor för
lika specifik volym), så valda att spec. volymen alltid ökas
eller minskas med en enhet från den ena ytan till den nästa.
(Eftersom havsvattnets spec. vikt varierar inom helt trånga
gränser, finns naturligtvis icke plats för mer än en sådan yta,
ifall spec. volymen skall uttryckas i vanliga enheter, men vi
förutsätta i detta fall en mycket liten enhet, t. ex. cm3 per
100 kgr.) På liknande sätt tänka vi oss en följd av isobara
ytor (ytor för lika stort vätsketryck), valda så att trycket,
uttryckt i en lämplig enhet, växer med 1 från den ena ytan
till den nästa. De isostära ytorna kunna ha vilken form som
helst, men de isobara ytorna i havet utgöras alltid
tillnärmelsevis av vågräta plan, emedan olikheterna i vattnets spec.
vikt äro små. De bägge skarorna av ytor genomskära hela
havet och uppdela det i 4-kantiga rör: solenoider.
Fig. 10 visar ett stycke av en sådan solenoid. Trycket
på dess övre sidoyta är p och på dess undre p + 1; spec.
volymen är s i den högra och s +1 i den vänstra sidoytan, där
vattnet sålunda är lättast. Vi rikta särskilt vår uppmärk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
