Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havsströmmarnas dynamiska problem. Av prof. V. W. Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från allmänna principer och beräkningsmetoder vända vi
oss nu till de slutsatser, som man med deras tillhjälp kunnat
draga med avseende på faktiska förhållanden i havet.
Beträffande rena konvektionsströmmar (vilkas drivkraft helt och
hållet kan representeras genom solenoider) är i detta avseende
ej mycket gjort av den betydelse att det bör här relateras.
Med avseende på den samtidiga inverkan av vind och
solenoidfält är något mer att säga. De slutna strömkretsarnas
djupströmmar skola enligt teorien endast föga påverkas av
de överliggande vattenlagrens inhomogenitet (och alldeles icke,
såvida vindförhållandena m. m. äro fullt likformiga längs
hela strömkretsen). Ytströmmarna däremot kunna i avsevärd
grad påverkas och bli i allmänhet starkare på grund av
vattnets inhomogenitet, även bortsett från vad som blir en
följd av den förminskade friktionen. Betrakta t. ex. i fig. 12
den utanför norska kusten liggande lätta ytvattenkilen. Den
kan endast under inverkan av sydliga vindar (vindar med
röreisekomposant åt norr) hålla sig kvar intill kusten; om
den motsatta vindriktningen vore övervägande, skulle
kustvattnet genast föras ut till havs och där uppblandas med det
egentliga, saltare havsvattnet. Under de faktiskt rådande
vindförhållandena kommer ytvattenkilen att automatiskt
antaga ett jämviktsläge eller rättare en jämviktsform sådan
att solenoidfältet förhindrar eller åtminstone förminskar
rörelsekomposanterna vinkelrätt mot kustriktningen. Beräkningen
’visar, att »ytströmmens» djup såväl som dess hastighet i
kustens egen riktning härigenom ökas.
Det- har stundom förts en föga fruktbringande diskussion
i frågan om vindarna eller olikheterna i vattnets specifika vikt
utgöra havsströmmarnas väsentliga och viktigaste orsak, och
någon gång har väl denna diskussion mera fått karaktären
av en dogmatisk meningsbrytning än av en förbehållslös
undersökning. Det säger sig självt, att förutsättningarna för
konvektionsströmmarnas uppträdande särskilt äro
tillfinnandes inom vissa havsområden, där temperaturen eller salthalten
växlar starkt från ort till ort, såsom i trakten av Gibraltar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
