Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Einsteinska lagen. Av prof. C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av Ladenburg och Markau (1908), Klages (1909) och Hull
(samma år). Beträffande det kvantitativa sambandet mellan
dessa båda storheterna var det först 1912 som ett väsentligt
framsteg gjordes. Hughes publicerade detta år en
undersökning över den fotoelektriska effekten hos Cd, Zn, Bi, Sb, Ca,
Pb, Se, As, ZnCl2. Han använde i det väsentliga blott tre
våglängder: 253.7, 225,7 och 184,9 /up. Hans resultat var, att
i överensstämmelse med Einstein ’s lag förstenergien växer
proportionellt med svängningstalet. Han sammanfattar sina
mätningar i formeln:
V + V0 - lev,
där V, det potentialfall, som elektronen förmår genomlöpa,
är förstenergien, dividerad med elektronladdningen, samt V0
och k äro materialkonstanter. För k finner han värden, som
variera mellan 3,17 • 10~15 och 3,7 9 • 10~15. Einstein’s lag
kräver Jc ung. = 4,15 • 10-15.
Till ungefär samma resultat som Hughes kommo samma
år Richardson och Compton. Från och med denna tid finner
man den övertygelsen allmänt spridd, att Einstein med sin
djärva lag träffat sanningen. Från och med denna tid har
denna lag varit ett ferment i fysikens utveckling.
Ännu dröjde det dock några år, innan lagen blev
experimentellt verifierad. Ramsauer’s stort anlagda, i många
avseenden förtjänstfulla avhandling (1914) förde icke till målet,
emedan han icke lyckats förebygga störande inflytelser av
ströljus och därigenom, som ovan nämnts, fördes till den
uppfattningen, att det icke finns någon bestämd förstenergi. Den,
som fick äran att ha experimentellt visat riktigheten av
Einstein’s lag, blev därför icke Ramsauer utan Millikan.
Då Millikan 1916 publicerade sin avhandling: A direct
photoelectric determination of Plancks »h», hade han bakom
sig en 11-årig verksamhet på fotoelektricitetens område. 1907
offentliggjorde han tillsammans med Winchester två
uppsatser om elektronernas urladdning ur vanliga metaller genom
ultraviolett ljus och temperaturens inflytande på det foto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
