Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fotografiska processens problem. Av prof. Th. Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varo av gelatin, håller c:a 2 % gelatin efter kraftig
centrifugering och hastig tvättning med varmt vatten. Större delen av
denna gelatin torde emellertid endast vara adsorberad vid
partiklarnas yta. Den gelatinmängd som finnes i själva
kornen är antagligen mycket obetydlig. Härför talar bland annat
att Trivelli och Sheppard funnit kornen vara i optiskt
avseende fullvärdiga kristaller. Som vi i det följande skola se
utspelas de för den fotografiska processen viktiga fenomenen
antagligen i kornets ytskikt och frågan om förekomsten av
gelatin i kornets inre — varom åtskillig strid stått — är
då av underordnat intresse.
Numera förefinnes hos plåtfabrikanterna en tendens att
åtminstone formellt utesluta mogningsprocessen genom att
låta själva den kemiska reaktionen mellan silvernitrat och
bromkalium försiggå under sådana betingelser att redan från
början relativt stora korn bildas. I denna riktning verka
vissa bromsilverlösande ämnen samt höjd temperatur.
Gelatin finnes emellertid närvarande även då.
Utsattes en hinna av dylik emulsion — hälst i torrt
tillstånd — för ljus — även flera andra agens verka i samma
riktning — så undergår den en förändring, resulterande i att
bromsilvret på de belysta ställena helt eller delvis reduceras
till metalliskt silver vid behandling med ett reduktionsmedel
av lämplig reduktionspotential. Härvid är att märka att även
obelyst bromsilver är reducerbart, om reduktionspotentialen
väljes tillräckligt hög. Det möter dock ingen svårighet att
vid framkallning av en plåt undvika detta, latituden för
normal fotografisk reduktion är stor nog. Den utreducerade
mängden silver stiger till en början lineärt med
framkallningstiden, därefter långsammare och närmar sig ett konstant
värde — fullständig framkallning. Detta påvisades redan av
Hurter och Driffield i deras klassiska arbete från 1890 (fig. 1).
De funno att den vid en viss tidpunkt utreducerade
silvermängden St kunde uttryckas som exponentialfunktion av tiden
eller att
St = Sa - a’)..........(1)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
