Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fotografiska processens problem. Av prof. Th. Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningskurva icke existerar för det enskilda bromsilverkornet.
Bromsilverkornets känslighet måste mätas i sannolikheten för
framkallbarhet efter viss exponering. Ett sådant
betraktelsesätt ställer det gamla problemet om ljuskänslighet i ny
belysning. Är ett visst individuellt korn predisponerat till att
bli framkallbart efter mottagande av en viss kvantitet
ljusenergi av viss våglängd eller är resultatet beroende av de
eventuella ljuskvantas fördelning i rummet? Vilka faktorer
bestämma för övrigt det enskilda kornets framkallbarhet?
För att komma denna hemlighet på spåren har jag till en
början sökt utreda sambandet mellan ljuskänslighet och
kornstorlek. Det är en gammal iakttagelse att grovkorniga
emulsioner i allmänhet, men icke alltid, äro ljuskänsligare än
finkorniga. Om ett direkt samband mellan kornstorlek och
ljuskänslighet verkligen förefinnes, så bör detta antagligen
tydligast ge sig tillkänna för de olika stora kornen i en och
samma emulsion. De ha bildats under tämligen likartade
betingelser och andra faktorer än storleken som eventuellt
inverka på känsligheten kunna väntas påverka dem lika.
I en emulsion innehållande korn av mycket olika storlek
(»Agfa Special») bestämdes procentiska antalet framkallbara
korn efter olika exponeringar. Emedan vid reduktionen
silverkornen växa ut mycket oregelbundet och närliggande korn
sammansmälta till ett ofta alldeles outredbart virrvarr (övre
bilderna i fig. 6 — förstoring c:a 1000 lin.) så uppmättes i
stället efter silvrets bortlösning de kvarvarande bromsilverkornen
(nedre bilderna i fig. 6).
Som mått på kornstorleken togs areans projektion i
bildens plan. Som de mindre kornen äro sfäriska och. de större
platta tavlor blir projektionen i det stora hela proportionell
mot kornytan. Om de uppmätta kornen indelas i
storleksklasser och medelarean för varje klass avsattes som abscissa
och motsvarande %-tal framkallbara korn som ordinata, fås
den skara kurvor som återges av fig. 7. Dessa kurvor äro
inom försöksfelen exponentiallinjer.
Vi se sålunda att även inom klasser av tämligen likstora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
