Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fotografiska processens problem. Av prof. Th. Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I varje fall äro vi nu i stånd att på ett mera rationellt
sätt definiera känsligheten. Vi få skilja på plåtkänslighet,
kornkänslighet och silverhaloidmaterialets känslighet.
Plåtkänsligheten får som förut definieras av den Hurter och
DRiFFiELD’ska karakteristiska kurvan, främst då dess
rätlinjiga del, så att denna rätlinjiga dels skärning med
abscissaxeln ger plåtens tröghet (»inertia») och dess lutning mot
abscissaxeln ger ett mått på gradationen. Kornkänsligheten
åter bestämmes av det procentiska antal korn av en viss klass
som bli framkallbara efter en viss belysning. Man kan också
säga att den är sannolikheten för att ett korn skall bli
framkallat efter viss belysning. Silverhaloidmaterialets
ljuskänslighet slutligen definieras genom medelantalet framkallbara
centra per ytenhet av kornens ytskikt. Detta tal kan alltid
med hjälp av formel 3) beräknas ur procenttalet
framkallbara korn om man känner kornarean. Vid jämförande
undersökningar av olika emulsioners ljuskänslighet är det denna
storhet som bör bestämmas och icke, såsom man förut gjort,
svärtningskurvor.
Slutligen några ord om sambandet mellan exponering och
fotografisk effekt. Det klassiska uttrycket härför är som
sagt den Hurter och DRiFFiELD’ska S-formiga kurvan. För
att erhålla en mera rationell bas kan man ur mina
bestämningar upprita kurvor, som ange sambandet mellan
procentiska antalet framkallbara korn av en viss kornklass och
exponeringen — t. ex. exponeringstiden eller belysningens
intensitet. I fig. 11 äro några sådana kurvor schematiskt
återgivna.
Några bestämningar av medelantalet framkallbara centra
för olika exponeringar visa att detta tal stiger — åtmintone
inom normalexponeringens område — ungefär lineärt.
Procentiska antalet framkallbara korn skulle då stiga exponentiellt
efter lagen
P =100 (l—e~n) ........(4)
där t är exponeringstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
