Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fotografiska processens problem. Av prof. Th. Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämningar, men de noggranna mätningar av svärtningskurvor
för monokromatisk röntgenstrålning, som nyligen utförts av
Glocker och Traub och som ge rent exponentiella
svärtningskurvor utan något underexponeringsområde, tyda på att
samma lag — formel 4) — gäller också för dem.
Såsom var att vänta följa också or-strålarna formel 4) och
som Andersson och förf. visat ger där varje träff av en
a-partikel upphov till ett framkallbart centrum.
Röntgen- samt a- och /3-strålar visa alltså icke
underexponeringsfenomenet. Det förekommer endast vid ljus. Denna
omständighet låter oss misstänka att skillnaden ligger i
ljusets egen natur. Acceptera vi hypotesen om kvanta, så faller
det genast i ögonen att ljuset av de här betraktade
strålningsformerna har den minsta energien. En a-partikels energi
är ju enorm, röntgen- och /^-strålarnas energi är stor och
av något så när samma storleksordning inbördes under det
ett ljuskvantum av blåviolett ljus — den färg som
huvudsakligen kommer i fråga vid vanlig fotografisk effekt — är
5,000 till 10,000 gånger mindre. Det kunde då tänkas den
förklaringen att ett ensamt ljuskvantum icke är tillräckligt
att skapa ett framkallbart centrum, utan att det fordras att
flera kvanta absorberas inom ett visst litet område för att ett
dylikt centrum skall skapas. Som sannolikheten för en
dylik konstellation till en början bör växa tämligen snabbt med
växande medelantal absorberade kvanta per ytenhet av
kornet så finge man en förklaring till att vid ljus procentiska
antalet framkallbara korn till en början växer hastigare än
lineärt — underexponeringens karakteristikum.
Docenten J. Andersson har välvilligt beräknat en formel
för procentiska antalet framkallbara korn under antagande
att minst två kvanta fordras absorberade inom en viss
maximiarea a, den lyder
P=100 (l-e—ivt-Avte-Avt) (l-e-vtVTa) (l-eT2^) (5)
där A är projektionen av kornarean på ett plan vinkelrätt
mot strålningens riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
