Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Granqvist. Av doc. M. Sjöström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genhetsexamen i Växjö den 26 maj 1887 inskrevs han som
student vid Lunds universitet, där han avlade fil.
kand.-examen den 14 dec. 1889 och fil. lic.-examen den 10 dec. 1892,
disputerade för den filosofiska graden den 12 maj 1894 samt
promoverades till fil. doktor den 31 maj samma år. I maj
1889 förordnades han till e. o. amanuens vid Fysiska
Institutionen i Lund, i jan. 1893 till ordinarie amanuens, och
kallades därefter till docent i fysik vid Lunds universitet den 13
juni 1894. Förordnades att uppehålla astronomie
observatörstjänsten i Lund mars 1895—sept. 1896 samt
laboratorsbefattningen i experimentell fysik vid Uppsala universitet under
tiden sept. 1896—febr. 1899. Till docent i fysik vid Uppsala
universitet utnämndes han den 29 sept. 1898, till laborator i
experimentell fysik därstädes den 9 jan. 1899 samt erhöll
professors n. h. o. v. den 18 febr. 1905. Efter professor Knut
Ångströms död i mars 1910 kallades Granqvist i maj s. å. till
professor i fysik i Uppsala.
Han invaldes till medlem i Yetenskapssocieteten i Uppsala
1902, i Svenska Vetenskapsakademien 1905, i Fysiografiska
Sällskapet i Lund 1903, i Danske Videnskabernes Selskab i
Köpenhamn 1919. Sedan 1904 medlem av Svenska
Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för fysik var han från 1910
och till sin död dess ordförande.
Granqvists huvudarbeten falla inom elektricitetsläran, och
där var det speciellt den elektriska ljusbågen, som redan tidigt
drog hans uppmärksamhet till sig. Då han påbörjade sitt
gradualarbete Undersökningar över den elektriska ljusbågen
(K. Fysiogr. Sällsk. i Lund Handl. B. 5, 1894) hade
forskningen redan länge arbetat med spörsmålet, huruvida i
ljusbågen förutom det ohmska motståndet även funnes en
motelektromotorisk kraft.
Edlund hade nämligen 1867 funnit, att motståndet r i
kolbågen vid konstant strömstyrka i kunde skrivas r=a + ~b • l,
där a och b äro konstanter och l båglängden. Edlund
uppfattade a som. ett övergångsmotstånd vid elektroderna och h 1
som ett ohmskt motstånd, eftersom denna term är prop. mot l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
