Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om elementens och de enkla kemiska föreningarnas kristallstrukturer. Av prof. G. Aminoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansats fullkomligt utsiktslös. Från amerikansk sida (Huggins)
har man som ovan nämnts, utgående från Lewis och Langmuirs
atommodeller, vågat sig på hypoteser, som tills vidare måste
anses helt godtyckliga. I diamantstrukturen t. ex. skulle omkring
varje kolatom fyra par av elektroner vara belägna på
tetraeder-normaler, halvvägs till nästa kolatom. Dessa elektronpar —
»single bonds» i Lewis terminologi — skulle sammanhålla
atomerna. Det måste nu framhållas, att förefintligheten av
dylika elektronpar halvvägs mellan atomerna nödvändigtvis måste
göra sig gällande i interferenslinjernas intensiteter. En sådan
struktur som den nu beskrivna diamantstrukturen kan
nämligen röntgenografiskt uppfattas som uppbyggd av det
tredubbla antalet atomer, vardera med en böjningsförmåga en
3:edel så stor som kolatomens. Detta därför att två
elektroner äro belägna omkring varje kolatom samt halvvägs mellan
kolatomerna tvenne andra. Innan denna konsekvens
experimentellt bevisats eller vederlagts, torde elektrongrupperingar
av denna art i kristallerna ej böra accepteras. Av intresse
för frågans belysning vore just sådana mycket noggranna
intensitetsmätningar av de lättaste elementens
röntgeninterferenser.
3. Det låg nära till hands att förmoda, att avstånden
mellan atomerna i elementens strukturer varierade på samma sätt
som atomvolymerna i den bekanta Lothar MEYER’ska kurvan.
W. L. Bragg var emellertid den förste, som genom att
sammanställa de då (1920) tillgängliga uppgifterna otvetydigt
visade att så var förhållandet. Han kunde emellertid i samband
härmed påvisa ett annat förhållande av stort intresse, nämligen
att samma element i olika föreningars kristaller upptog nära
nog samma utrymme. Detta kan uttryckas så, att de flesta
(då kända) kristallers gitter formellt kunna uppbyggas av
varandra tangerande sfärer med för varje element endast föga
varierande radie. Jag återkommer till denna sida av saken
nedan för att nu med några ord beröra frågan om hur minsta
avståndet mellan atomerna i elementens strukturer varierar
med elementens ställning i det periodiska systemet. I fig. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
