Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den Bohrska atomteorien; Av doc. O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stabilitet kommer saken i ett något annat ljus. Det visar
sig nämligen, att redan krafter, som äro ytterst små i
förhållande till det yttre elektriska fältet och som därför ej
märkbart ändra Starkeffektens utseende, kunna pålägga de
stationära tillstånden ett helt annat tredje kvantvillkor.
Sådana störande krafter förekomma när de lysande atomerna
äro omgivna av andra atomer. Men dessa ha en så
oregelbunden karaktär, att de ej föra till något bestämt nytt
kvantvillkor. Man ser därför, att det är möjligt, att en ökning
av gastrycket i emissionsröret kommer att göra det tredje
kvant villkoret fullkomligt illusoriskt långt innan
Starkeffek-ten ändras märkbart. Motsvarande gäller även den
elementära teorien för vätespektret. Så snart de störande
oregelbundna krafterna äro så stora, att de utplåna finstrukturen
utan att ändra huvudspektrallinjernas lägen nämnvärt, svarar
denna teoris noggrannhet just mot verkligheten. I detta fall
är det riktigare att säga, att banans parameter är obestämd
i de stationära tillstånden, än att tillskriva den de i formel
(47) givna värdena.
I detta sammanhang kan det också vara av intresse att
säga några ord om den stora skillnaden mellan verkan av
ett elektriskt fält, som är för svagt för att nämnvärt ändra
finstrukturkomponenternas lägen, och verkan av ett fält, som
är nog starkt för att ge upphov till en normal Starkeffekt.
Det karakteristiska för det första fallet är, att energien ej
kommer att innehålla någon med fältstyrkan F proportionell
term, utan först en som är proportionell mot F2. (Jfr sid.
86). Detta förklaras nu enkelt på följande sätt.
Tilläggsenergien är i första tillnärmelse lika med produkten av
medelvärdet av atomens elektriska moment över den ostörda
rörelsen med fältstyrkan F. Detta medelmoment har för en
keplerellips ett alldeles bestämt av excentriciteten beroende
värde (3/s a s é). Om man försummar relativiteten får man
sålunda en mot fältet proportionell tilläggsenergi, som just
motsvarar den normala Starkeffekten. För relativitetsrörelsen
däremot, är detta medelmoment lika med noll. Ty på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
