Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aktuella frågor inom dispersionsteorien. Av lektor B. Lundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kvantisering av energien, som man under de sista tjugu
åren vant sig vid att finna naturlig, innebär att de
energimängder som omsättas vid periodiska processer skola vara hela
multipler av produkten hV, där h är verkningskvantum och V
svängningstalet. För små värden på V är hV en liten kvantitet;
varje särskilt steg i en pågående energiomsättning blir då helt
litet; och som ett gränsfall, för oändligt långsamma processer,
framträder det kontinuerliga energiutbyte, som den klassiska
fysiken brukade räkna med som något självfallet. Är V stort,
uppträda däremot avvikelser, som i vissa avseenden äro mycket
utpräglade redan för det vanliga synliga ljusets svängningar.
Men alldeles särskilt bör man vänta sig något helt nytt inom de
mycket små energibeloppens fysik. Den optik som gäller för
dem måste få ett helt annat utseende än den vanliga.
Låtom oss tänka oss att ett ljusknippe träffar en lins och
brytes samman till en bild. Vi ha redan sett, att brytningen
kommer till som ett resultat av alla de många molekylernas
samverkan. Nu tänka vi oss att vi minska ljusknippets
intensitet; ännu sätter ljuset molekylerna i vibration, men varje
molekyl får allt smärre och smärre energibelopp att röra sig
med. Vi fortsätta att minska ljusstyrkan; snart är den punkt
inne, då den ena molekylen efter den andra måste upphöra
att fungera; det står för litet energi till buds — molekylen
kan ej upptaga mindre än ett kvantum. Vi fullfölja
försvagningen ännu längre ned mot de mycket små energimängderna;
då är det att vänta att till sist hela det rika växelspelet av
interfererande vågor skall domna av; ljuset kommer att passera
genom linsen obrutet, som om den icke funnes till. Bilden
blir med avtagande intensitet allt diffusare och försvinner
slutligen, huru mycket än expositionstiden förlänges.
Tysken Grans — professor i La Platå i Argentina — har
omsatt detta tankeexperiment i praktiken. Till ljuskälla
begagnade han en mattskiva (M i Hg. 2), som belystes med en
elektrisk lampa. Ljuset fick passera ett färgfiltrum F av
ammoniakalisk CuS04-lösning och därefter en serie rökglas R,
flera eller färre alltefter den för svagningsom åsyftades. Ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
