Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aktuella frågor inom dispersionsteorien. Av lektor B. Lundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemärke, att anordningen i huvudsak är en modifikation av
Jamins interferentialrefraktor. Genom linser, som ej äro
utsatta i figuren, åstadkommer man en bild av interferensfransarna
vid Gr, där spalten av en gitterspektrograf befinner sig, och
man erhåller på så sätt i spektrografen ett spektrum
genomdraget av horisontella mörka linjer.
Roschdestwensky undersökte särskilt dispersionen omkring
den gula natriumdubbletten. I detta fall infördes några stycken
metalliskt natrium i röret N, och röret upphettades genom en
i figuren antydd elektrisk uppvärmningsanordning. I
allmänhet stegrades temperaturen ej över 400 grader. Redan de små
mängder Na som därvid förgasades voro tillräckliga.
Vid experimentets början äro båda rören V och N evakuerade,
och man har ett spektrum med de karakteristiska horisontella
strimmorna. Så släpper man på uppvärmningsströmmen, det
alstras Na-ånga i röret N, och strålen genom N försenas i
förhållande till strålen genom V. Interferensfransarna börja då
skrida. Om Na-ångan hade samma brytningsindex för alla
våglängder, skulle strimmorna i spektrum därvid fortfarande
hålla sig horisontella; är åter brytningsindex inom ett område
stort, kommer skridningen där att vara större, och man ser en
avböjning av strimmorna åt det håll dit de röra sig, i motsatt
fall en avböjning åt andra hållet. När ångtrycket i N blivit
konstant, giva strimmornas formändringar direkt en överblick
över brytningsindex’ storlek inom olika spektralområden.
Fig. 4 visar nu spektrums verkliga utseende i närheten av
Na-dubbletten efter Eoschdestwenskys arbete i Annalen der
Physik. Man ser huru hastigt brytningsindex växer, när man
närmar sig en spektrallinje från den långvågiga sidan och huru
djupt det faller ned på den kortvågiga. Inom själva linjen
ändrar sig brytningsindex så snabbt att man ej kan följa
strimmorna på figuren. — Liknande resultat har Ladenburg
och Loria erhållit för Balmerseriens linjer såväl i absorberande
som lysande vätgas.
Vad som så frapperande träder i dagen i fig. 4 och här i
detta sammanhang icke kan nog betonas, är det intima sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
