Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenkristallografi och metallografi. Av doc. A. Westgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Röntgenkristallografi och metallografi 227
d. v. s. om elementarparallellepipeden är besatt med atomer
blott i hörnpunkterna, erhållas reflexer svarande mot
samtliga indiceskombinationer. Ännu har man emellertid ej
funnit någon enda kristall av denna byggnad.
Atomgrupperingen i elementarparallellepipeden har hittills alltid visat
sig vara mera invecklad. Detta betyder, att atomplan
inskjuta sig emellan dem, som tillhöra det enkla gittret,
varigenom reflexer svarande mot vissa indiceskombinationer
försvagas eller utsläckas. Denna omständighet gör, att det i de
flesta fall är mycket svårt och ofta omöjligt att finna den
kvadratiska formeln svarande mot ett Debyefotograms Sin2–
värden. För reguljära kristaller, vars elementarkub icke är
alltför stor, och för tetragonala, hexagonala och trigonala
gitter med liten elementarvolym kan dock den kvadratiska
formeln utan allt för stor svårighet bestämmas. Mycket lätt
låter det sig göra för de kubiskt eller hexagonalt uppbyggda
metallerna. Det har därför icke berett Hull någon större
svårighet att med pulvermetoden bestämma kristallstrukturen
hos ett stort antal metaller.
Interferenslinjernas intensitet kan beräknas med tillhjälp
av den s. k. strukturfaktorn, som är en funktion av
atomgrupperingen i elementarparallellepipeden, det reflekterande
planets indices och atomernas reflektionsförmåga. Vid dylik
beräkning göres oftast det antagandet, att atomerna äro
punktformiga, stillastående strålningscentra. Då detta emellertid
endast är en grov approximation, blir överensstämmelsen
mellan teori och verklighet endast ungefärlig. Linjernas
intensitet i ett Debyefotogram bestämmes också till väsentlig del
av den s. k. frekvensfaktorn, som är ett tal uttryckande den
relativa sannolikheten för, att ett kristallkorn i det belysta
preparatet intager ett sådant läge, att en reflex svarande mot
en viss indiceskombination uppstår.
Om elementarvolymen blivit riktigt bestämd, måste
uppenbarligen antalet atomer eller molekyler, som rymmas däri,
vara ett helt, oftast litet tal. Den massa, som ingår i ele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
