Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flytande kristaller eller mesomorfa kroppar. Av doc. H. Faxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utseendet mellan korsade nicol synes av figur 18, där de nämnda svarta strecken varit för fina för att riktigt synas å reproduktionen. Där synas först och främst breda, svarta och vita band, som förena kärnorna. Somliga kärnor ha fått ett nytt tvärstreck, och i var ända på bägge tvärstrecken slutar ett svart band. Sådana kärnor, där ailtså fyra band löpa samman, kallas helkärnor. De övriga kallas halvkärnor. Dessa ha blott ett tvärstreck och i vardera av dettas ändar slutar likaledes ett svart band.
Med ena nicolets huvudsnitt är optiska axeln parallell i de svarta banden, åtminstone i deras mitt. I de ljusa bandens mitt åter bildar optiska axeln 45°:s vinkel med huvudsnitten i nicolen, och i mellanliggande områden råder kontinuerlig övergång. Där optiska axeln bildar vinkel med nicolens huvudsnitt, uppdelar den nematiska vätskan den infallande polariserade strålen i två, nämligen den ordinära och den extraordinära strålen. Dessa bilda då spetsig vinkel med analysatorns huvudsnitt och kunna alltså delvis gå igenom denna. Således synas dessa områden mer eller mindre ljusa.
Vrider man bägge nicolen, så flyttas de svarta och vita banden och sopa över hela området. Efter en vridning på 90° ha de intagit varandras platser, så att preparatet återtagit sitt ursprungliga utseende.
På så sätt skulle man kunna finna optiska axelns riktning i var punkt och följaktligen också kärnornas naturer. En sådan kartläggning av optiska axelns riktning å ett mikrofotografi skulle bättre visa den nematiska kroppens byggnad, än de svarta och vita banden direkt förmå.
FRIEDEL drar den troligen riktiga slutsatsen, att de optiska axlarnas riktningar kring de olika slagen av kärnor äro de å figur 19 angivna. Av denna ses, att för fasta helkärnor bör det kors, de svarta strecken bilda, medfölja nicolen, då de vridas. Detta stämmer med experimenten. Likaså att för vridbara helkärnor korset vrides åt motsatt håll mot nicolen, emedan korset ju utmärker de ställen, där optiska axeln är parallell med nicolens huvudsnitt. För halvkärnor borde samma förhållanden inträda, men så att strecket vrider sig dubbelt så stor vinkel som nicolen. Detta motsäges av FRIEDELS uppgifter, men dessa stämma ej heller sinsemellan, vad halvkärnor beträffar.
Ingenting torde hindra, att optiska axeln överallt tangerar cirklar runt fasta helkärnor. Om denna anordning eller den å figuren antydda är den riktiga, synes mig böra kunna avgöras genom försök med ett enda nicol.
Kärnor uppkomma och flyta samman vid temperaturförändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
