Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flytande kristaller eller mesomorfa kroppar. Av doc. H. Faxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flytande kristaller eller mesomorfa kroppar 151
ytorna i den svarta fläcken på en såpbubbla. Dock gör Friedel den reservationen, att enär man aldrig iakttar mer än en serie strimmor, skulle man bli tvungen anta, att dessa plan alltid vore parallella med ena glimmerbladet och endast skures av det andra. Antagligen genomsätta dessa plan hela den cholesterina kroppen och uppdela denna i planparallella skikt.
Friedel visar, att man kan redogöra för de reflekterade strålarnas färg med hjälp av en provisorisk teori. Han räknar nämligen, som om planen hade förmåga att delvis reflektera den ena av de bägge cirkulärpolariserade vågor, vari vanligt ljus kan uppdelas, och genomsläppa den andra. Färgerna uppkomma då genom interferens mellan vågor från ytan och från olika plan.
Så märkvärdigt, att Friedel måst drivas från motsägelse till motsägelse för att slutligen finna det, är förhållandet med rotationsriktningarna hos den reflekterade strålen och den, som gått igenom preparatet. Samma cirkulära analysator (en kristall, som blott genomsläpper ena cirkularpolariserade strålen) borttar färgen från bägge strålarna. Detta innebär, att bägge strålarna blivit polariserade åt samma håll, högerpolariserade hos en högersubstans.
I ett ännu ej tryckt arbete visar Oseen, att om molekylernas orientering är en periodisk funktion av avståndet till ena täckglaset, så blir rotationsriktningen hos den genomgående strålen omkastad, om kroppens tjocklek omfattar ett udda antal halvperioder hos denna funktion. Det ovannämnda försöket visar, att den ena strålens rotationsriktning är omkastad. Om det är hos den genomgående strålen, som detta inträffar, så finnes alltså en förklaringsmöjlighet, dess mera intressant som fenomenet förefallit dess upptäckare så abnormt och avvikande från all vår optiska erfarenhet.
Emellertid drar Friedel ur sitt försök en motsatt slutsats: att det är den reflekterade strålen, som bibehåller sin rotationsriktning oförändrad i motsats mot vad som vanligen sker vid reflexion. Enär han ej anför något stöd härför, är här åter ett ställe, där ett enkelt försök är av nöden för prövning, vilkendera uppfattningen som är den rätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
