Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsvågor och skeppsmotstånd. Av fil. lic, civ. ing. E. Hogner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modell och vid större hastigheter (resp. 1.906, 1.991, 2.07 9, 2.5 4 8, 3.0 3 0, 3.5 2 5 och 4.181 m/sek). Den kritiska hastigheten är här 2.1 m/sek och ligger alltså mellan c och d. Vid hastigheterna under den kritiska iakttagas samma fenomen som nyss. Fartyget glider i starkt trimmat läge alltmera upp på sin egen bogvåg. Då den kritiska hastigheten passerats, bortfalla störningarna framför fartyget, vilket då rör sig framåt på sin egen våg eller framför densamma. Samtidigt har insänkningen av vattenytan försvunnit och därmed även största delen av eller hela bakströmmen. De vågor, som nu följa fartyget, kunna ej längre vara transversella, d. v. s. vinkelräta mot fartygets rörelseriktning, utan måste divergera från fartyget under en större eller mindre vinkel.
Det inses nu utan svårighet, att den förändring i vattnets rörelsetillstånd, som inträder vid den kritiska hastighetens passerande, måste förorsaka ett hastigt avtagande av motståndet mot fartygets rörelse. Dels bortfalla ju mottrycket av nivåskillnaden mellan vattenytorna för och akter om fartyget och bildningen av transversella vågor, dels minskas ju även friktionsmotståndet betydligt genom bakströmmens avtagande.
Resultatet av denna undersökning visar synnerligen åskådligt de företeelser, genom vilkas iakttagande förändringen i vågrörelsens karaktär vid den kritiska hastigheten för länge sedan upptäcktes. Upptäckten skedde genom en tillfällighet och beskrevs av Scott Russell (1837). Vid trafik på en kanal (the Glasgow and Ardrossan Canal) i Skottland med båtar dragna av hästar hände det en gång, att en häst blev skrämd och föll i sken. Man konstaterade då med förvåning, huru akterns nedsugning försvann, huru båten gled upp på den våg, som eljest bildades framför densamma och med mindre motstånd än förut drogs framåt med jämförelsevis svag vågbildning. Denna upptäckt utnyttjades; med stor ekonomisk vinst använde man sig sedermera vid kanaltrafiken av hastigheter större än den kritiska.
Jag skall ej här ytterligare ingå på Kreys och Gebers,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
