Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skeppsvågor och skeppsmotstånd. Av fil. lic, civ. ing. E. Hogner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågbildningen då är obetydlig, jämförd med den divergerande, vilken ej ger upphov till framträdande interferens, dels även därpå, att de korta transversella förvågorna hinna förminskas avsevärt, innan de uppnå aktern. Av detta senare skäl försvagas även interferenseffekten för viss fartygshastighet, när längden av det parallella mittskeppet växer.
I diagrammen äro även kurvorna för de värden på (P), som enligt Baker och Kent motsvara maxima och minima i motståndskurvorna, inlagda. Det framgår, att dessa kurvor, åtminstone vid de större fartygshastigheterna, i själva verket nära genomlöpa motståndskurvornas maxima och minima.
Baker och Kents lag för interferensfasernas lägen överensstämmer ej med Havélocks. Den torde i själva verket innebära en empirisk lag för förändringen av fartygets vågbildande längd med hastigheten.
Interferenseffektens inverkan på vågsystemet åskådliggöres av fig. 16. Denna figur visar enligt upptagning av Bakets och Kent vågprofilerna utefter fartygssidan för de båda modellserierna J och K vid två olika hastigheter, 340 och 290 eng. fot per minut. Längst till vänster är förens läge utmärkt och längre åt höger med streckprickade linjer först början av det parallella mittskeppet och sedan dess slut hos de olika modellerna. Längst till höger äro motsvarande akterlägen inritade. Man ser, huru med växande längd på modellen vågornas höjd omväxlande till- och avtager. Betrakta t. ex. modellerna 111 F och 111 J i serien J vid 340 fot per minut. Enligt figur 15 motsvarar 111 F ett minimum och 111 J ett maximum i kurvan för restmotståndet. Av fig. 16 framgår också, huru mycket lägre vågorna äro för 111 F än för 111 J.
Ännu ett interferensfenomen bör i detta sammanhang omnämnas. I några av motståndskurvorna för fylliga modeller ha Baker och Kent funnit en sekundär interferenseffekt, som tillskrives interferens mellan vågor bildade av förskeppets främre och bakre delar. Dylika interferens effekter ha sedermera teoretiskt undersökts av Havelock med ledning av kur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
