Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur avspeglar sig en stjärnas konstitution i dess spektrum? Av doc. B. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur avspeglar sig en stjärnas konstitution 231
tillflykt till de astronomiska parallaxbestämningarna. Redan för avstånd, som äro små i förhållande till stjärnsystemets dimensioner, blir den årliga parallaxvinkeln omätbart liten, och likaså stjärnornas egenrörelser på himmelssfären inom tidsintervall som stå oss till buds. En spektroskopisk bestämning av absoluta ljusstyrkan för en stjärna ger oss omvänt, kombinerad med den direkt uppmätbara skenbara ljusstyrkan, stjärnans avstånd, om man förutsätter att ljuset ej undergått någon avsevärd absorption i nebulösa eller stoftartade massor under sin väg till oss. Vi skulle således genom spektroskopiska undersökningar ej blott vinna kunskap om stjärnans rörelse i synlinjens riktning, d. v. s. avståndets förändring per tidsenhet (Dopplereffekten), utan även på sätt som skisserats detta avstånd självt.
Emellertid är i ovanstående framställning den logiska kedjan i deduktionen av de »spektroskopiska parallaxernas» princip ej fullständig. Vi ha preliminärt uppställt tre oberoende storheter, som karakterisera en stjärna, nämligen massa, täthet och total utstrålning. Vi sågo, att en spektralfotometrisk bestämning av effektiva temperaturen ger en relation mellan dessa, och att alltså då denna är känd de oberoende storheterna reduceras till två, t. ex. massa och total utstrålning. Då dessa två storheter samt effektiva temperaturen äro givna, kan tätheten beräknas. Ett fixerande av trycket i absorptionslinjernas effektiva lager ur den relativa intensiteten av gnist- och båglinjer kan anses betyda ett fastläggande av tyngden på stjärnans yta. Detta ger en relation mellan de två återstående variablerna, men ger ej nödvändigt var och en av dem för sig, ty en mindre tyngd på ytan kan betyda en mindre massa såväl som en större absolut ljusstyrka (vilket senare måste betyda en ökning av den strålande ytan, eftersom den effektiva temperaturen antas fixerad, och därmed av stjärnans radie). Vad vi behöva är en teori för stjärnans konstitution, som ger oss ännu ett samband mellan massa och total utstrålning. Det är en sådan teori vi gå att antydningsvis betrakta i nästa avdelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
