Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur avspeglar sig en stjärnas konstitution i dess spektrum? Av doc. B. Lindblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi övergå nu att betrakta vilkoren för mekanisk jämvikt. Tyngdkraften på ett element av gasen uppväges av gastryckets kraft tillsammans med den av gaselementet absorberade strålningsenergiens kraft. Den sistnämnda kraftens storlek beror av strålningstrycket på samma sätt som gastryckets kraft av gastrycket. Strålningstryckets storlek är 1/s av
energitätheten, d. v. s. är lika med — A.
Vi beteckna med p gastrycket, med ö strålningstrycket. Ekvationen för mekanisk jämvikt blir då, om g är tyngdens acceleration
cl M
II fo(p + <ö) = — gs= — G-^ -s,
där G är gravitationskonstanten, Mr massan innanför radien rm Vi sätta
(8) «=;§’
där L är totalstrålningen, M är massan av stjärnan. Q är alltså genomsnittsvärdet på £ för hela stjärnmassan. Vi sätta vidare
r}Q
som medelvärdet på e innanför sfären med radie r.
Då |^5 är nettostrålningen per ytenhet, ha vi totala utstrålningen för sfären med radien r
(9) V6 x2 Br2 = Mr r\ Q.
Om vi införa relationen ö = tt- A. i den första av ekvatio-
3 e
nerna I, få vi då
T, dö _ 4=7tj ,,____r\ h QMr
~är~~ Te S~~Tncl*S’
Vi jämföra nu ekvationerna I’ och II. Om energialstringen inom stjärnan ej varierar alltför kraftigt, kunna vi med god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
