Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det stereoskopiska seendet, dess natur och användningar. Av doc. A. Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och projiciera dem i mätmärkets plan, där de betraktas med okularen. Parallaxmätningen, som här ju ej kan utföras genom plåtens förskjutning, erhålles genom att objektiven äro mikrometriskt rörliga.
För större avstånd, där basläDgder av 25—50 cm erfordras,
använder man två kameror, anbragta på en fast bas i form av en skena, å vilken de kunna injusteras till önskade avstånd. Även med denna anordning kan justeringen till största delen genomföras i apparaten en gång för alla; den är blott avsedd för normalfallet och kan användas till c:a 10 gånger större avstånd än stereometerkameran. Fig. 12 visar denna s. k. Selke-Zeissutrustning. Då den var avsedd för uppmätning av rörliga föremål, speciellt vid hydrodynamiska försök, byggdes den med elektriskt utlösbara, synkrona ögonblicksslutare.
För än större avstånd använder man i regel blott en kamera, som då alltid är inställd på oändligt (x’ — 0). Vid de olika plåtarnas tagning uppställas stativ i de båda på lämpligt avstånd valda baspunkterna; på det ena anbringas kameran, på det andra ett siktmärke, medelst vilket kameran injusteras för normalfallet eller för likformigt devierade axlar. Basens längd väljes i förhållande till det största förekommande avståndet; för topografiska arbeten tages i regel 1/10—1/20
Fig. 11. Stereo metern och dess kamera (schematiskt:
överst kameran och plåten, därunder betraktnings-
och mätsystem).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
