Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det stereoskopiska seendet, dess natur och användningar. Av doc. A. Odencrants
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter, varav följer att ett ganska omfattande geodetiskt arbete måste utföras.
Man har därför sökt i möjligaste mån mekanisera räknearbetet och därjämte minska det nödiga fältarbetet. Deutsche Karte använder en rent empirisk metod, sätter ut fixpunkterna på kartan och inställer plåtarna så att koincidens erhålles då ritbrädet är inställt på vederbörlig höjd.
Hugershoff däremot använder kartan och höjdbryggan till successiv anpassning, så att först varje plåt injusteras för sig och sedan fininställningen göres med hjälp av det stereoskopiska betraktandet. Plåtarna tagas med tillräckligt stora gemensamma delar, för att, när t. ex. högerplåten överflyttas till vänsterplåt och den nästa kombineras därmed, nödiga och för dem gemensamma fixpunkter skola finnas, bestämda av det första, direkt ur på marken mätta fixpunkter orienterade paret. Härmed kan sedan plåt efter plåt orienteras, med nödig kontroll ur en eller annan fixpunkt jämte nivåytor, som sjöar o. d.
Zeiss åter bygga sin metod på stereoplanigrafens möjlighet att stereoskopiskt kombinera med konvergerande axlar tagna bilder. En gles triangulering utföres, och området avbildas med snedbilder från en rundflygning. Ur dessa förtätas fixpunktnätet, och den egentliga kartläggningen utföres efter vertikalbilder, som i planigrafen mekaniskt injusteras efter de nybestämda punkterna.
En helt annan metod har den med Goerz samarbetande firman Aerogeodetic använt. Fotograferingen utföres där samtidigt medelst gnistöverföring från två parallellt gående flygplan. Vart och ett av dem avbildar såväl terrängen som det andra planet, vilkets dimensioner ökas genom en släpkropp, och därjämte sin egen släplina. Ur detta kan den inbördes orienteringen — basen — bestämmas. Varje bildpar kan dessutom orienteras i förhållande till det föregående genom att bringa lämpligt valda nivåytor till sammanfallande. Metoden, som här blott kan antydas, då den ej är helt offentliggjord, är utarbetad av Kapitän Boykow och har mycket stort intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
