Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundämnenas sönderdelning. Av doc. H. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i deras väg, framför zinksulfidskärmen, inskjuta tunna blad av gliminer eller metall, vilkas absorptionsförmåga, uttryckt i det luftskikts tjocklek, som denna motsvarar (»luftekvivalenten» i cm räknad), bestämts genom prövning med partiklar om noga känd räckvidd.
Tack vare denna metod, vilken även tidigare spelat en viktig roll inom radioaktiviteten, var Rutherford i stånd att, så att säga atom för atom, iakttaga verkningarna av be-skjutningen med a-partiklar mot atomkärnor av olika slag och kunde alltså upptaga Ramsays transmutationsförsök med prövningsmedel ojämförligt mycket känsligare än t. o. m. de spektroskopiska.
Vid liknande försök som de nyss skildrade men med kvävgas i stället för vätgas erhöll Rutherford ett mindre antal partiklar liknande de naturliga H-partiklarna men av ännu större räckvidd än dessa, intill 40 cm i luft. . De kunde därför icke härstamma från vätehaltiga föroreningar, vilka vid liknande försök äro mycket svåra att alldeles utesluta, utan måste uppstå ur kvävgasen själv. Kontrollförsök lämnade intet tvivel övrigt, att de verkligen utsprängts ur kvävets atomkärna genom a-partikelns anslag. Därmed var den första sönderdelningen av ett grundämne på artificiell väg genomförd och samtidigt ett bevis lämnat för den gamla PROUT’ska hypotesen, att vätet är det urämne, proton, av vilket andra grundämnen äro uppbyggda.
Tillsamman med sin medarbetare Chadwick kunde Eutherford senare, med liknande metoder, konstatera att ytterligare fem av de lättare elementen, bor, fluor, natrium, aluminium och fosfor kunna sönderdelas under avgivande av vätepartiklar om en räckvidd överstigande de naturliga H-partiklarnas. För aluminium uppgår den maximala räckvidden till över 90 cm i luft, varur beräknas, att vid söndersprängningen av dess atomkärna en energivinst uppstår utöver den av a-partikeln själv tillförda rörelseenergien och motsvarande 40 % av denna. Vid kvävekärnans sprängning synes i stället föreligga en energiförlust om cirka 6 % av samma enhet. Dessa beräk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
