Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundämnenas sönderdelning. Av doc. H. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grundämnenas sönderdelning 315
och arbetsplats till förfogande ävensom till Styrelsen för Göteborgs Högskola, vilken genom lättnader i mina undervisningsskyldigheter därstädes berett mig möjlighet att tidvis vistas i Wien. De avsevärda kostnaderna för undersökningarna i fråga ha till största delen kunnat bestridas tack vare anslag från
HviTFELDSKA STIPENDIEINRÄTTNINGEN, FÖRENINGEN LARS HiEUTAS
Minne och den Längmanska Kulturfonden.
De ursprungligen avsedda försöken gingo ut på att med användande av det medel, med vilket Rutherford kunnat spränga atomer av de lättaste, normalt fullkomligt stabila atomerna, i stället påskynda det spontana sönderfallet av de tyngsta atomerna. Det för ändamålet mest lämpade försöksämnet är uran själv, vilket med ytterlig långsamhet under avgivande av a-partiklar sönderfaller till två efter varandra följande p-strålande ämnen, uran X I och uran X II. Beräkningar visa, att även med ett lika ringa utbyte från kärnträffarna mot uranatomer, som det Rutherford och Chadwick erhållit med exempelvis aluminium, borde man med användandet av tillräckligt kraftiga strålningskällor erhålla en mätbar stegring av |3-aktiviteten hos uran i »radioaktiv jämvikt» med sina närmaste avkomlingar, förutsatt att en sådan artificiell sprängning leder till samma produkt som det naturliga sönderfallet. Under försöken att ernå strålningskällor av erforderlig styrka fann jag en metod medgivande framställning av radium C i en tidigare icke uppnådd mängd. Möjligheten att använda de enligt denna metod framställda preparaten till sprängning av de stabila grundämnenas atomer syntes så lockande, att fullföljandet av den ursprungliga undersökningen med uran fick tills vidare anstå.
Då framträngandet inom det nya forskningsområde som här avhandlas i mycket hög grad avhänger av en förbättrad metodik, så måste även i en framställning av denna art ett visst utrymme lämnas för beskrivningar av de experimentella hjälpmedel, vilka under ett tvåårigt arbete vid Radiuminstitutet utvecklats av mig och mina medarbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
