Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grundämnenas sönderdelning. Av doc. H. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturliga H-partiklar (från behållare tillslutna med tunt kop-parfolium och fyllda med en blandning av emanation och vät-gas, eller från ett radium C preparat täckt av ett tunt paraffin-skikt) å andra sidan de av a-partiklar utsprängda partiklar från kvarts, vilkas identitet med H-partiklar dragits i tvivelsmål. I bådadera fallen erhöllos inom felgränserna för mätningen överensstämmande värden på förhållandet i ljusstyrka, från 2,6: 1 till 3,o: 1. Eesultatet synes alltså ställa utom tvivel, att vid våra ovan utförda försök kiselatomen verkligen sprängts under avgivande av H-partiklar.
Samma metod har använts för att undersöka avtagandet i scintillationernas ljusstyrka med minskad hastighet hos de dem framkallande a-partiklarna. Resultatet visar, att en a-partikel, som befinner sig mellan 3 och 4 mm från slutet av sin rätlinjiga bana och vars hastighet sålunda nedgått till ungefär 1/3 av den ursprungliga hastigheten för a-partiklarna från radium C, framkallar en scintillation av samma ljusstyrka som en H-partikel. Detta avtagande i ljusstyrka med minskad hastighet hos a-partikeln börjar emellertid icke bliva märkbart förrän ungefär 1,5 cm från slutet av dess bana; en ökning av a-partikelns hastighet ovanför det motsvarande värdet medför till synes icke någon väsentlig stegring av scintilla-tionens ljusstyrka. Analoga förhållanden torde gälla för H-partiklarnas scintillationer, ehuru undersökningarna häröver icke slutförts.
Den här antydda metoden att fotometrera scintillationerna har fått användning, utom för identifiering av obekanta partiklar ur scintillationernas ljusstyrka, även för att genom en fotometrerisk analys av scintillationerna från partiklar av olika hastighet bestämma dennas ungefärliga värden.
Att den omnämnda undersökningen av Bates och Rogers även i andra avseenden givit felaktiga resultat har kunnat visas genom en särskild undersökning, som kommer att behandlas i en senare avdelning av denna uppsats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
