Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En svensk nobelpristagare. Av doc. A. E. Lindh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårterminen 1906 som student vid Lunds universitet, där han
sedan i rask följd avlade sina akademiska examina. Fil. kand.
1908 avlade S. fil. lic.-examen två år senare och disputerade
1911 å en avhandling med titeln »Magnetische Feldmessung»,
som samma år förskaffade sin författare docentur i fysik.
Efter knappt ett års vistelse vid universitetet fästes S. som
tjänsteman vid Fysiska institutionen i Lund, den institution,
där han med tiden kom att grundlägga sitt anseende som en
av den fysiska forskningens främste. S. blev sålunda
amanuens 1906 och kvarstod som sådan till 1908, då han
förordnades till assistent. I denna befattning kvarstod S. till 1915,
då han förordnades att under prof. J. Rydbergs alltmera
tilltagande ohälsa uppehålla professorsämbetet i fysik. Detta
förordnande räckte till början av vårterminen 1920, då S. den
23 januari efter kallelse av matematisk-naturvetenskapliga
sektionen utnämndes till ordinarie innehavare av den efter
professor Rydberg lediga professuren i fysik vid Lunds
universitet. Den tid S. uppehöll professorsämbetet ävensom tiden
efter utnämningen till ordinarie professor betecknar en
märkesperiod i Fysiska institutionens historia. Under den unge
prefektens ledning sköt det vetenskapliga arbetet vid
institutionen stark fart och nådde en utveckling som aldrig förut.
Det arbete, som härvid nedlades av S., är desto mera
beundransvärt, som det utfördes under en tidsperiod, som var allt
annat än ägnad att främja vetenskaplig forskning.
Institutionens resurser i instrumentväg voro synnerligen begränsade,
det statsfinansiella läget tillät ej beviljande av tillräckliga
anslag för dessas utökande, och ofta fick den enskilda
offervilligheten tagas i anspråk för att hålla arbetet igång och
föra utvecklingen vidare. Därtill kom svårigheten att bereda
arbetsplatser i den trånga institutionen åt de många elever,
som strömmade till såväl från vårt eget land som från
utlandet. Länge blev det emellertid ej förunnat det sydsvenska
universitetet att räkna S. bland sina lärare och
vetenskapsmän. Efter professor Gr. Granqvists år 1922 timade frånfälle
erbjöds S. det lediga professorsämbetet i fysik vid Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
