Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar å metalliska blandkristaller utförda vid Tekniska Högskolans fysiska institut. Av prof. G.Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämmes av de båda termerna innehållande konstanterna
A och B, vilka för övrigt dominera var sin halva av
diagrammet.
Beträffande motståndets temperaturberoende hos
blandkristallegeringarna erhölls dels för mycket utspädda legeringar
och dels för legeringar innehållande lika atommängder av två.
i motståndshänseende nära lika metaller formeln
Q’ - Q = Qo (i - AQ)
där q’ är legeringens och q den rena metallens motstånd vid
temperaturen ifråga, q0 legeringens motstånd vid absoluta
nollpunkten och A den i ovanstående formel för
koncentrationsberoendet ingående konstanten. Tyvärr föreligger ännu
endast i ett par undantagsfall för prövning av denna formel
tillräckligt noggranna mätresultat, nämligen för utspädda
lösningar av silver i guld och för legeringar med lika mängder
platina och palladium. I dessa båda fall är emellertid
överensstämmelsen mycket god.
En annan möjlighet att pröva hypotesen har man i de
utspädda lösningarna av olika metaller i en och samma metall
som lösningsmedel. Enligt hypotesen skall varje främmande
atom åstadkomma avbrott i elektronernas fria väglängd och
om hypotesen gällde genomgående i denna enkla form borde
små ekvivalenta mängder av olika tillsatta metaller
åstadkomma samma motståndsökning. Detta synes också gälla
åtminstone approximativt vid tillsats till en metall av dess
närmaste grannar i det periodiska systemet, en sak, som först
påvisats av Benedicks. Mindre närsläktade metaller
åstadkomma däremot genomgående större motståndsändringar. Man
tvingas därför till en utvidgning av hypotesen, exempelvis
kunde man anta, att en mindre närbesläktad atom insatt i
lösningsmedlets atomgitter kan verka störande på en eller
flera närbelägna atomer, så att även vid dessa ett avbrott av
fria väglängden inträder. Även här erhålles ett gott stöd av
det experimentella materialet, som dock ehuru mycket
omfattande (en utförlig sammanställning är gjord av Norbury i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
