Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om röntgenstrålarnas spegling och brytning. Av fil. lic. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIG. 8 FIG 9 FIG. IO
I tabell 1 har för de olika spektrallinjerna värdet å d/l2
beräknats. Trots att undersökningen sträcker sig över ett så
stort våglängdsområde, att ö varierar från 9,35 • 10-6 till
249 • 10-6, är d/l2 dock praktiskt taget konstant. Härav
framgår, att vad den normala dispersionen beträffar, så gäller
även för röntgenstrålarna i detta fall den klassiska
dispersionsformeln.
I fig. 11 har dispersionskurvan d/l2 som funktion av
våglängden uppritats. Anmärkas bör, att glimmer på grund av
sin komplicerade kemiska sammansättning lämpar sig
förhållandevis väl för undersökning av den normala
dispersionen, enär relativa antalet elektroner (N) med
egenfrekvenserna (vt) är ringa. För påvisande av anomal dispersion är
däremot glimmer mindre lämplig. Emellertid har kurvan
vid 3,4 A. E. ett maximum, som kan tänkas stå i samband
med kaliums K-absorptionskant, vars våglängd är 3,434 A. E.
och faller just mellan de två närbelägna punkterna Sn. L px
och K. KaY .
Den ändring i glansvinkeln, som förorsakas av brytningen
i kristallytan är för glimmer vid kopparns iTc^-linje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
