Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare mätningar inom området för långvågig röntgenstrålning. Av civ.ing. R. Thoræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsättning av den egentliga KftY utan snarare att anse som
ett slags »halvoptisk» linje, vars existens möjligen kan
förklaras genom att den ena (ev. båda) Mf elektronerna på grund
av sin relativt lösa bindning vid atomen mera eller mindre
tillfälligtvis rört sig i banor motsvarande MnMni nivåerna.
Härför talar också det faktum, att vid Na och Mg
intensiteten av K(2V jämförd med Kav är betydligt mindre än vid
Al och högre element. Nedanför Na sakna som nämnt alla
illf-nivåerna elektroner, och där har icke heller någon som
helst j&T/^-linje kunnat iakttagas.
I X-serien inom det nya spektralområdet är ökningen i
våglängd för en och samma spektrallinje från element till
element nedåt betydligt minäre än i K-serien, vilket gör, att
ett större antal element kunnat undersökas. En del mycket
intressanta resultat hava därvid framkommit. För elementen
Cu (29) till Br (35) har det visat sig, att huvudlinjerna ax
och /?! äro mera komplicerade än man förut kände. Tidigare
mätningar upptogo för en del av dessa element en enda
satellit «3, medan de nya resultaten innehålla 4 sådana, vilka på
förslag av Prof. Siegbahn benämnts a’, a", /?’ och ft". Utav
dessa är a’, såvitt man av våglängden kan döma, sannolikt
densamma som tidigare betecknats med «3. Beträffande de
övriga elementens huvudlinjer, är det ej uteslutet att även
dessa besitta någon liknande struktur, fastän det, på grund
av deras diffusa utseende, hittills ej kunnat med säkerhet
fastställas.
En annan intressant sak finner man genom att i ett
diagram som i fig. 6 upprita våglängdsdifferenserna {LaY—Lfir)
och (Ll—Lr\) som funktioner av atomnumret Z. De kurvor,
som därvid erhållas, förlöpa synnerligen regelbundet (nästan
rätlinjigt) t. o. m. Zw, varefter en kraftig avvikelse inträder
för alla hittills undersökta element tillhörande järngruppen.
Den maximala avvikelsen synes inträffa just vid järn. I
diagrammet återfinnes också resultatet av en undersökning
av dublettavståndet ax—a2 i K-serien för dessa element
utförd av Prof. M. Siegbahn och Mr. B. B. Ray. Även denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
