Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svante August Arrhenius av fil. lic. F. Thorén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liknande insats för den bakteriologiska forskningen. År 1902
började han ägna sitt intresse åt serumterapien, och delvis
tillsammans med Th. Madsen bearbetade han denna vetenskap från
fysikaliskkemisk ståndpunkt. Arrhenius uppfattade det
centrala fenomenet i immunokemien, toxiners neutralisation med
antitoxiner, såsom ett fall av kemisk jämvikt, och lyckades också
fastställa analogien mellan detta förlopp och neutralisation en av
en svag bas, såsom ammoniak, med en svag syra, såsom borsyra.
Det var framför allt vid difterigiftets neutralisation med dess
serum, som en sådan jämvikt kunde påvisas. Tillsammans med
Madsen publicerades ett första arbete på detta område vid
invigningen av danska statens seruminstitut 1902: Physical chemistry
applied to toxins and antitoxins. P. Ehrlich, i vars institut
Arrhenius arbetat, anförde emellertid kraftiga argument mot
den av Arrhenius företrädda uppfattningen, och den Ehrlichska
skolan trädde i den häftigaste opposition mot Arrhenii
immunokemiska arbeten, men denna opposition har numera tystnat inför
dessas grundläggande betydelse. I fråga om hemolys har
Arrhenius visat, att den bildade hemolysinmängden kan beräknas enligt
Guldberg-Waages lag. Han har även påvisat det viktiga faktum
att om blodserum från ett djur införes intravenöst i ett annat djur,
så innehåller det bildade antialexinet antiimmunkroppar. I
monografierna Immunochemi (1907) och Quantitative laws in biological
chemistry (1915) gav han sammanfattande framställningar av sina
serumterapeutiska undersökningar.
Arrhenius kvarstod som föreståndare för Nobelinstitutet för
fysikalisk kemi till våren 1927, då han avgick och av
Vetenskapsakademien erhöll en hederspension. Han fick under sin livstid
mottaga alla de hedersbetygelser en vetenskapsman kan skänkas
av sin samtid. Söndagen den andra oktober 1927 ändades hans
in i det sista av verksamhet fyllda liv. Hans stoft antvardades åt
gravens ro i Uppsala, hans ungdoms stad.
En storman var ur tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
