Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heike Kamerlingh-Onnes av laborator B. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pension 1923. År 1913 erhöll Kamerlingh Onnes Nobelpriset
för sina undersökningar över kropparnas egenskaper vid låga
temperaturer, vilka bland annat lett till framställandet avflytande
helium. Han hade tidigare av Royal Society tilldelats
Rumfordmedaljen för viktiga upptäckter inom värmeläran.
Kamerlingh Onnes’ doktorsavhandling, som är alldeles
fristående från hans övriga arbeten, bar titeln »Nieuwe bewyzen voor
de aswenteling der aarde» (Nya bevis för jordens rotation). Han
upprepade Foucaults pendelförsök och lyckades med en ytterst
sinnrik apparatanordning eliminera de felkällor, som vidlåda den
ursprungliga metoden, och därigenom med stor noggrannhet mäta
jordens rotationshastighet.
Sedan Kamerlingh Onnes tillträtt sin professur, grep han sig
an med en reorganisation av det fysiska laboratoriet i Leiden.
Genom hans energiska och målmedvetna arbete har detta blivit en
av de centrala knutpunkterna för den fysiska forskningen. Redan
från början inriktades institutets verksamhet på det
termodynamiska området. J. D. van der Waals hade kort förut framlagt
sina berömda teoretiska arbeten inom termodynamiken. Utgående
från antaganden om vissa egenskaper hos molekylerna och de
krafter, som verka mellan dem, uppställde han sin bekanta
tillståndsekvation och framställde teorien för gasernas
korresponderande tillstånd. Kamerlingh Onnes tog till sin uppgift att
experimentellt undersöka, i vad mån dessa teoretiska resultat
överensstämma med verkligheten och att närmare studera de avvikelser,
som äga rum. För så vitt lagen om korresponderande tillstånd vore
strängt giltig, skulle man ur de kritiska konstanterna för en
godtycklig gas kunna härleda dess termodynamiska egenskaper vid
olika temperatur och tryck, om man blott för en enda gas kunde
bestämma dess tillståndsekvation och andra termodynamiska
storheter över hela temperatur och tryckområdet. Denna gas borde
då väljas så, att mätningarna kunde omfatta ett så stort område
för reducerad temperatur och reducerat tryck som möjligt. Då man
vid denna tid ej kunde förfoga över helium, valdes väte på grund
av dess låga kritiska temperatur. Dessutom undersöktes en mängd
andra gaser och binära gasblandningar. Kamerlingh Onnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
