Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metallernas supraledning av laborator B. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
området, vars undre gräns varierar mellan 1,1 K för koppar
och järn och 2°,8 K för silver och nickel. För kadmium kunde
intet definitivt resultat anges (se fig. 2). Under de senaste
åren ha undersökningar av detta slag även utförts av W.
Meissner i Physikalisch Technische Reichsanstalt,
Charlottenburg, och av J. C. Mc Lennan och C. D. Niven i Toronto.
Meissner har uppvisat, att kadmium vid l’,6 K ej är
supraledande. I övrigt har resultaten i Leiden blivit bekräftade;
någon ny supraledande metall har man ej funnit. Huruvida
supraledningen är en egenskap, som är karakteristisk endast
för ett fåtal metaller, är en öppen fråga.
Av stort teoretiskt intresse är, att vissa legeringar
befunnits vara supraledande. En bly tennlegering och en
amalgamerad tenntråd bli supraledande redan vid en temperatur,
då den ena komponenten, tenn, ej är det. Guld och
kadmiumamalgam visa också denna egenskap.
Enligt WiedemannFranz’ lag är förhållandet mellan
värmeledningsförmågan (X) och den elektriska ledningsförmågan
(o) hos en metall proportionellt mot den absoluta temperaturen;
X
storheten ^Tpär en uviversell konstant. Vid låga
temperaturen avtar den med temperaturen hos rena metaller.
Kamerlingh Onnes och Holst ha funnit, att värmeledningsförmågan
hos kvicksilver ej avsevärt förändras, då metallen vid 4°,2 K
blir supraledande. Då den elektriska ledningsförmågan stiger
X
minst 10000 gånger, blir storheten vid övergången till den
tredje fasen försvinnande. Detta resultat med avseende på
värmeledningsförmågan talar mot ett av P. Langevin gjort
antagande, att supraledningen skulle bero på allotropi. I så
fall borde man finna diskontinuitet även i andra fysikaliska
storheter. Vid mätningar har det specifika värmet hos
kvicksilver, torsionsinodylen hos denna metall och tenn samt
elasticitetsmodylen hos tenn befunnits variera kontinuerligt.
Ytterligare bevis mot allotropi har W. H. Keesom givit med
röntgenografiska undersökningar av bly vid 4°, 3 K, 20° K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
