Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metallernas supraledning av laborator B. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och den inre ringens ställning med spegelavläsning (kikare
och skala); vid den axel, som förband ringen A med fjädern,
var nämligen fästad en spegel. Torsionsapparaten var
monterad i en heliumkryostat, så att ringarna befunno sig i
vätskan, men hela torsionsanordningen och spegeln ovanför.
Kryostaten var uppställd mellan polerna till en elektromagnet.
Först alstrades ett magnetfält, som översteg tröskelvärdet, så
att blyringarna, som fornt varit supraledande, övergingo till
den första fasen. Induktionsströmmarna dogo hastigt ut.
Därefter avlägsnades hastigt magneten, vilket gav upphov till
starka induktionsströmmar, som denna gång vore varaktiga.
Man torderade sedan den inre ringen, så att de båda ringarnas
plan bildade 30° vinkel med varandra (se fig. 5 b). Då
ringarna sträva att ställa sig i samma plan, måste den fjäder, på
vilken den inre ringen är upphängd, torderas en vinkel större
än 30°. Torsionsvinkeln är ett mått på attraktionen mellan
ringarna. Försvagas strömmarna, blir attraktionen mindre
och vinkeln mellan ringarnas vertikalplan ökas. En
förändring i denna vinkel kan mycket noga bestämmas med
spegelavläsning. Vid ett försök var torsionsvinkeln 48°;
strömstyrkan i vardera ringen ändrades under en timma ej med 1/40000
av sitt värde. Detta resultat anföres med den reservationen,
att elastisk efterverkan i fjädern skalle göra ändringen större.
Strömstyrkan i ringarna kan uppgå till stora belopp; vid ett
tillfälle var den i den yttre 370 i den inre 170 amp.
I ett senare försök ersattes den inre
ringen med ett tunt sfäriskt skal av bly
(C) med samma medelpunkt som den yttre
ringen B (se fig. 6). I båda inducerades
strömmar; därpå torderades fjädern, så
att det sfäriska skalet vreds 30° kring
den vertikala axeln. För detta ändamål
måste fjädern vridas 47°. I ringen och
skalet gå alltså strömmar, som attrahera
varandra. Kamerlingh Onnes anser detta
Fig. 6. Torsionsapparaten
med den inre ringen
ersatt med tunt sfäriskt
skal (C).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
