- Project Runeberg -  Kosmos / Band 6. 1927-1928 /
56

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ultravioletta solstrålningen av lektor T. E. Aurén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samma solhöjd vara i det närmaste exakt densamma, oberoende
av höjden över havet. Vid ännu större höjd gjordes liknande
undersökningar av Wigand vid en av honom 1909 företagen
balongfärd, då en höjd om 9 000 m nåddes; men någon förskjutning av
gränsen kunde icke heller nu iakttagas. Av dessa undersökningar
framgår med säkerhet, att det skikt i atmosfären, i vilket den
kortvågiga änden av spektret absorberas, måste ligga på en mycket
större höjd än den, som kan uppnås vid bestigningar av höga
bergstoppar eller vid ballong uppstigningar.

Hartley undersökte 1880 ozoniserad syrgas och fann, att ozon
har mycket starka absorptionsband i ultraviolett. Han uttalade
den förmodan, att begränsningen av solspektret berodde på
absorption av det kortvågiga ljuset genom den i atmosfären
förefintliga ozonen. Genom de särdeles omsorgsfulla undersökningar,
som utförts av Fowler och Strutt samt framför allt av Fabry
och Buisson, (1921), har ådagalagts, att den av Hartley angivna
förklaringen med all säkerhet måste anses vara den riktiga. I fig. 1
(f) visas ett absorptionsspektrum av ozon, och som man finner är
överensstämmelsen mellan läget av banden i sistnämnda spektrum
och motsvarande band i solspektret synnerligen god. Genom
Fabry" och Buissons ytterst omsorgsfulla undersökningar kunde
absorptionskoefficienterna för ozon vid olika våglängder
noggrant bestämmas, och med tillhjälp av dessa koefficienter kan
strålningsenergien vid olika våglängder utanför jordens atmosfär
beräknas. Under antagande att solen befinner sig i zenit har en
sådan beräkning utförts för de i omstående tabell (Tab I)
angivna våglängderna.

Vid l — 2 896 A° genomsläpper atmosfären endast 1 del av
2.106 delar infallande strålning. Från 3143 A° till 2900 A°
sjunker strålningen till en milliondel, och just inom detta område
faller också den ovan omtalade gränsen av spektret. Nyligen
hava några forskare genom fotometrering av ozonens
absorptionslinjer i solspektret vid olika solhöjd lyckats att fastställa
det ungefärliga läget av ozonskiktet i förhållande till jordytan.
Lambert, Déjardin och Chalonge (1926) samt Cabannes
och Dufay (1927) i Frankrike ha uppskattat höjden till 40 å

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:17:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosmos/19271928/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free