Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ultravioletta solstrålningen av lektor T. E. Aurén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mätas med en galvanometer, begagnas en känslig elektrometer samt
ett tidtagarur, och tiden för urladdningen av kadmiumskiktet
från en viss potential till en annan bestämmes. Kadmiumcellens
känslighetsområde är för celler av olika typ något varierande och kan
också vara något olika för olika exemplar av samma typ.
Känslighetsområdet sträcker sig ungefär från 3660 A°och begränsas åt den
kortvågiga änden av spektret av transmissionsgränsen för uviolglas,
av vilket material cellen vanligen är förfärdigad. Området sträcker
sig därför vid sådana celler icke längre ut än till ungefär 2440 A° men
genom användande av kvarts i stället för uviolglas kan man komma
ända ner till omkring 1600 A°. I det till jordytan nedträngande
solljuset ingår emellertid knappast någon strålning av kortare
våglängd än 2910 A°, och solspektrets ultravioletta ända kommer
således alltid att falla inom kadmiumcellens känslighetsområde. Inom
det långvågiga delen av det ultravioletta spektret är
kadmiumcellens känslighet, som nyss nämndes, jämförelsevis liten, till följd
varav den med cellen uppmätta strålningen huvudsakligen svarar
mot det ur biologisk synpunkt intressanta område, som sträcker sig
från 3200 A° till spektrets slut. Det är just inom denna lilla del
av spektret, som den i fysiologiskt avseende kraftigast verksamma
ultravioletta strålningen faller, och det är den, som framkallar
pigmentering, brunfärgning av huden. Utsättes huden för
bestrålning med ljus av kortare våglängd än den yttersta ultravioletta
strålningen i solljuset, saknar den förmåga att bilda dylikt
pigment, som tjänstgör som skyddsmedel mot skadegörelse genom
det ultravioletta ljuset. Någon har därför påpekat, att om den
lilla ozonmängd, som finnes i atmosfären och som avskärmar den
yttersta delen av det kortvågiga solspektret saknades, skulle
människans och flertalet andra organiska varelsers existens vara
omöjliggjord, emedan naturliga möjligheter att skydda sig mot
de fördärvbringande verkningarna av långvarig belysning av
kortvågigt ljus icke funnes. Eiktigare vore väl att uppfatta saken
så, att det organiska livet i detta liksom i så många andra avseenden
har förmåga att anpassa sig efter de rådande yttre förhållandena
och att det därför åt sig skapat just de skyddsmedel, som dessa
förhållanden kräva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
