Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar rörande decimalskattning vid avläsning av skalor av fil. dr. Helmer Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storlek. Den första anledningen därtill, att dessa förhållanden
upptogos till diskussion, gav en liten episod vid astronomiska
observatoriet i Greenwich i slutet av 1700talet. Därmed förhöll sig på
följande sätt:
Astronomerna hava ofta behov av att noggrant kunna
bestämma tidpunkten, då en stjärna synes passera över en i okularet till
kikaren anbragt tråd. Bestämningen har därvid sedan gammalt
tillgått så, att observatören räknar slagen från en klocka och
sålunda direkt kan bestämma, under vilken sekund passagen sker.
För att kunna angiva tidpunkten även i bråkdelar av sekunder
iakttager han därvid stjärnans lägen vid klockslagen omedelbart
före och omedelbart efter det stjärnan går över tråden; ur trådens
placering i förhållande till dessa båda lägen kan observatören
tydligen uppskatta decimalen hos tidsangivelsen.
År 1795 fann Greenwichastronomen Maskelyne, att hans
assistent, D. Kinnebrook, vid passageobservationer av ovan
antytt slag regelbundet angav tidpunkten 0,5 å 0,8 sekunder senare
än han själv. Då någon ändring härutinnan ej ernåddes under den
närmaste tiden, ansåg sig Maskelyne 1796 nödsakad att avskeda
assistenten, som enligt hans mening måste använda sig av felaktig
observationsmetod.
Händelsen i fråga var ju rätt uppseendeväckande. Den bekante
astronomen F. W. Bessel skriver också ett par decennier senare
(1822) följande därom: »Wenn man bedenkt, dass sowohl die Sterne
als die Fäden in guten Mittagsfernröhren vollkommen deutlich
erscheinen; dass die Bewegung in ls schon bei einer 60—80maligen
Vergrösserung sehr gross ist, dass der Beobachter gewöhnlich bis
auf ein, höchstens zwei Zehntel einer Sekunde sicher zu sein glaubt:
so erscheint der Unterschied zwischen Maskelyne und seinem
Gehiilfe beinahe unglaublich; wenn man ferner erwägt, dass Herr
Kinnebrook den Wunsch gehabt haben muss, die Durchgänge
wieder friiher zu beobachten, um sich dem zu nähern, was fur ganz
richtig gehalten wurde, so kann man nicht mehr zweifeln, dass
zwischen zwei Beobachtern ein unwillkurlicher beständiger
Unterschied stattfinden kann, welcher die Grenzen der zufälligen
Unsicherheit weit iiberschreitet...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
